NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 11 februari, 2012
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 11 februari, 2012
Skrivet av: Carl Szabad skrivet 2011-04-28, 10:38
Jag hittar ingen bra rubrik för nedanstående inlägg som först lades in i Anbytarforum, men som vid närmare eftertanke egentligen handlar om förbundets agerande gentemot myndigheter och politiker. Jag lägger därför in det här också:
På förstasidan i Rötter kan man läsa idag att släktforskarförbundet skrivit till alla riksdagsledamöter om alla ”fel” som finns i folkbokföringen. Jag ställer mig något undrande efter att ha arbetat med ett antal av folkräkningarna, där de äldre är intressantast, eftersom de nya bygger på datorisering och i och med det bara kan åstadkomma cirkelresonemang.
Först undrar jag över den braskande rubriken på artikeln, där det talas om att ”folkräkningen” slutat fungera. Vilken folkräkning som avses framgår inte av artikeln. Eftersom sådana dessutom genomförs vid en viss bestämd tidpunkt blir avsikten med rubriken förbryllande, såvida det inte helt enkelt är en felskrivning, så att det är ”folkbokföringen” som avses.
Jag tror inte folkbokföringen var vare sig bättre eller sämre för 100 år sen. Det finns alltid människor som flyttar utan att anmäla flytt, emigrerar utan att anmäla det eller flyttar in någonstans utan att anmäla det. I dag har dessutom lockelsen med vissa typer av bidrag för ensamstående gjort att somliga drar sig för att även officiellt flytta ihop. Vissa invandrare från länder utan ordnad folkbokföring missar att skriva in sig, ofta på grund av dålig inskolning i svenska system, men även på grund av att man är van från sina hemländer att ha så lite kontakt med myndigheterna som möjligt.
När jag arbetade med Sveriges befolkning-skivorna skapade jag statistik för att hålla koll på att varje enskild församling var registrerad i sin helhet och att siffrorna verkade relevanta. På 1900-skivan finns det därför ganska exakt 5.200.000 personer, medan SCBs statistik för det året visar 5.138.000 personer, alltså 62.000 fler registrerade. I den skillnaden torde ingå såväl övertäckning som undertäckning och fel i folkbokföringen.
Eftersom det inte fanns datorteknik och personnummer för 100 år sen kunde en person därför vara skriven på två ställen eller inte alls utan att det upptäcktes. Exempel på det första har jag sett många gånger, där han/hon både finns med i obefintlighetsboken i en landsortsförsamling och inflyttad i en stadsförsamling. Exempel på det senare hittar man främst hos högreståndspersoner, där kyrkoskrivaren i staden tror att greven är skriven på sitt gods på landet och vice versa. Nettot på 1900-CDn är alltså ett överskott på 1,2 %, på 1890 ett överskott på 1,0 % och på 1880 ett överskott på 0,9 %.
Frågan är därför vad förbundet avser med skrivelsen. Hur kartan ser ut vet vi från de olika lagtexterna. Hur verkligheten ser ut upptäcks slumpmässigt, men frågan hur den avvikelsen ska lösas ger snarast skrämmande perspektiv. Vill vi ha ett samhälle à la Orwells 1984 med årliga ytterligare kostnader på mångmiljardbelopp för att kolla så att alla och ingen ytterligare alltid bor på sin officiella adress, eller ska vi konstatera att skattebetalarna inte ser frågan som högprioriterad. I dag bedöms alltså den totala avvikelsen på alla tre företeelserna uppgå till ca 2 % av befolkningen, vilket innebär att 98 % är helt korrekt folkbokförda. Vilket land kan visa upp så positiva siffror?
Sen är det naturligtvis önskvärt att långtidslagringen av Sveriges folkbokföring efter 1991 (oavsett skicket) sköts av Sveriges myndighet för långtidslagring, Riksarkivet. Den frågan påtalade förbundet första gången i en skrivelse redan 1993 till dåvarande Riksskatteverket. Men det är en helt annan fråga.
Vad jag vill veta är alltså vad förbundsledningen avser att skrivelsen ska åstadkomma? Den väver ju ihop de två frågorna som inte har med varann att göra, dels den upplevda avvikelsen mellan kartan och verkligheten, dels att inte långtidslagringen av folkbokföringen är löst.
Vid närmare genomläsning av skrivelsen upptäcker jag nu en tredje fråga, också invävd, nämligen en protest mot gallringen av pappersunderlagen efter att de datoriserats. Det är ytterligare en konkret fråga som borde ha behandlats för sig.
Den förra s k vykortskampanjen var i den jämförelsen mycket tydlig. Det handlade då om en fråga som var konkret och såväl praktiskt som teoretiskt möjlig att genomföra, nämligen att återinföra socknen i folkbokföringen. Den här skrivelsen gör mig bara förbryllad.