Titel: Folkbokföringen i framtiden
Skrivet av: Michael Lundholm skrivet 2015-01-14, 14:36
På Förbundsstämman i Gävle (Angeläget 2/2012 sid. 11) beslutades det att uppmana regeringen att följa det förslag som Folkbokföringsutredningen (SOU 2009:75) föreslog i sitt betänkande, nämligen att folkbokföringen ska ske i historiskt stabila distrikt som följer Svenska kyrkans församlingsindelning 1999/2000.
Det var också det förslag, om än med vissa modifieringar (folkbokföringen behöver i sig inte dessa distrikt och därför sker inte folkbokföring på distrikt men dessa registeras likväl), som regeringen och senare riksdagen beslutade om. Mer specifikt skulle distriktsindelningen och distriktens namn baseras på vad som gällde för Svenska kyrkans församlingar 31 december 1999.
Släktforskarförbundet var alltså mycket framgångsrikt i sin lobbykampanj! Dåvarande ordföranden i GF, nuvarande förbundsordföranden Erland Ringborg skrev i Släkt och Hävd (2013:3, sid. 219): Regeringen följde i propositionen 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden i stort utredningens förslag, och riksdagen biföll i maj förslaget i propositionen. Släktforskarrörelsen kunde andas ut. (min kursivering)
Eftersom jag var statssekreterare i Finansdepartementet vid detta tillfälle och ansvarig för folkbokföringsfrågorna och därmed är delvis ansvarig för regeringens förslag blir jag nu lite upprörd när förbundsstyrelsen nu säger att 1999 är ett illa valt år och att det är en utbredd uppfattning inom släktforskarrörelsen att distrikten borde baseras på den indelning i församlingar som gällde vid halvårsskiftet 1991, den tidpunkt då ansvaret för folkbokföringen överfördes från Svenska kyrkan till numera Skatteverket.
Till saken hör att regeringen föreslog och riksdagen beslutade att bl.a. Lantmäteriet skulle genomföra en kvalitetssäkring av såväl distriktsindelning som distriktsnamn. Översynen av indelningen blev klar förra året och en viss rapportering skedde på Släktforskardagarna 2014 i Karlstad. Det framkom då att att indelningen per 31 december 1999 inte är oproblematisk.
Det kan självfallet vara rimligt att ändra ståndpunkt när man får tillgång till ny information. Eftersom jag efter regeringsskiftet i höstas inte är insatt i detaljerna av vad som framkommit har jag därför ingen klar uppfattning vad som är rimligt i detta läge. Eller vad som ens är möjligt att justera till 1 januari 2016.
Det som upprör mig är dock att förbundsstyrelsen nu formulerar sig som om halvårsskiftet 1991 vore den ståndpunkt förbundet alltid haft, att det inte framgår att och varför man nu ändrar uppfattning och att det man nu kritiserar i själva verket var den position man intog senast 2012. Att dessutom använda rubriken Förbundet beklagar beslutet när beslutet är det man själv förespråkat är lite magstarkt.