NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 1999-09-17

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-09-17
Skrivet av: Anders Berglund skrivet 1999-06-25, 00:43
För all del, Gerd. Jag tycker själv att det artat sig bra hittills, med nya bidrag i lagom takt.
 
Mitt intresse grundades med alla historier om folk och företeelser min far hade i outsinlig mängd. För mig var de en sorts sagor, som jag tog för givna. Nu när berättelserna bara ligger som vaga kopior i mitt bleknande minne, och hela bygden snart är skog igen, saknar jag dem starkt. Så här efteråt har jag insett att det ofta rörde sig om människor inte ens min far sett i livet, utan att han ärvt historierna från sin far, som i sin tur fått dem från många långa berättarkvällar då han som barn följde med SIN far på besök hos berättare vars ungdom låg långt ned i artonhudratalet... Tre generationer kan alltså vara väldigt nära, och samtidigt så oerhört långt när man jämför levnadsvillkoren.
 
På så sätt visste jag en hel del om min farfars släkt, men annars mycket lite om andra grenar. Min fars mormor sa alltid - enligt min far - att en av hennes förfäder varit närmast kungen i något obestämt krig. Denna spännande gåta var en av anledningarna till att jag valde släktforskning som specialarbete i gymnasiet, och därefter var jag fast. Jo, jag hittade honom också; han var karolinsk soldat, och fanns i Stralsund 1715. Något krig där var det ju inte, och om och i så fall hur han hade något närmare att göra med Karl XII vet jag ännu inte, men man vet ju aldrig!
 
Sedan befann jag mig i samlaråldern, och byggde i rasande fart upp ett anträd med en oerhörd massa rottrådar, bland annat på grund av att så många av förfäderna haft godheten att leva och dö i socknar med gammal och väl bevarad kyrkobokföring i Västmanland och Dalarna.  
 
Den grundläggande drivkraften är för mig också att det är så ROLIGT att forska, och då är det just detta att leta, lägga pussel, och hitta SJÄLV som är det roliga (och så ska jag inte på något sätt försöka svära mig fri från att det är bar kul när man bärgat ännu en släkting till samlingen). Dessutom är det ju en fantastiskt skojig väg in i den allmänna historien, att fundera över hur just mina anmödrar och -fäder levde och byggde. Det är också därför jag hyser blandade känslor inför det tilltagande utforskandet, eftersom forskandet då ändrar karaktär.  
 
Efter ett långt uppehåll har jag kommit igång igen, trots småbarn och arbete över öronen, och det är tack vare SVAR, sena kvälls- (natt-!) timmar och läsapparat hemma. Nu har jag dessutom en äkta hälfts anor - härligt obruten mark - att ge mig i kast med! Internet tycker jag också är oerhört stimulerande som impulsgivare. Numera är jag dock alldeles nöjd med att skynda långsamt, och att publicera något har aldrig känts som ett mål.  
Långt inne ligger nog däremot en kärna av arvet från min fars: jag vill ge MIN berättelse till mina barn.