NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 1999-09-17
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-09-17
Skrivet av: Gun Sundberg skrivet 1999-06-21, 09:06
Jag skickar in texten till ett föredrag jag höll 1996 om varför jag började med släktforskning och varför jag fortsätter.
Jag har ofta nämnt för min man att jag härstammar från Käckelbäcken, han har på skämt retat mig av den anledningen, för hur kan någon ort heta Käckelbäcken. Sommaren -93 när vi var och hälsade på hans moster så nämnde hon att de varit i Aldersjön och fiskat och då sa jag att där var min mamma född. Hon undrade då om jag kände till Käckelbäcken och Willola och det gör jag! Hon berättade då att hennes mamma, min mans mormor, var född och uppvuxen i Käckelbäcken. Ni kan förstå, vem som blev lång i ansiktet.
Då började tanken att slå mig kunde vi, jag och min man, på långt håll vara släkt, bägge två härstammade vi från den lilla byn Käckelbäcken.
Vi besökte min moster samtidigt som vi var och tittade på platser där vi bägge varit som barn. Min moster bor i Viksjö och hon berättade att Viksjö hembygdsförening hade en pärm som innehöll födda och döda i Viksjö församling från åren mellan 1753 och 1897. Den såldes för självkostnadspris, 185 kr, jag beställde den naturligtvis.
Nästa gång vi var upp och hälsade på mina föräldrar var strax före julhelgen 1993 och då hade pärmen kommit. Den jul- och nyårshelgen gick jag igenom födda och döda i Viksjö församling och med hjälp av uppgiften om moderns ålder samt att det var en liten församling så lyckades jag gissa mig fram till våra anfäder. Jag vågade inte lita på uppgifterna eftersom de var mycket knapphändiga. En av mina anfäder Mattias Forsgren var gift med Kajsa Lisa Carlsdotter, (vid vissa av deras barns födelse hette hon Catharina Elisabeth Carlsdotter) jag hade stora problem att hitta henne i dödboken tills mina ögon fastnade på anmärkningskolumnen i dödboken, där stod Matts Forsgrens änka. Jag läste namnet på hustrun Cajsa Lisa Hornaeus. Nu kunde jag leta vidare och kom så ett led till. Namnet Hornaeus hade ett antal olika stavningar när hon och hennes syskon föddes, en annan vanlig stavning var Horneii. Jag tyckte att efternamnet lät som ett prästnamn och lade det på minnet. Längre kunde jag inte komma med hjälp av dessa två böcker och dessutom vågade jag inte lita på de uppgifter jag fått fram.
Jag och min man verkade i alla fall inte ha gemensamma anfäder.
I mars 1994 hade Aftonbladet Senior en artikel om släktforskning och där stod om släktforkarnas förbund. Jag ringde och anmälde mig som medlem. Den första tidning jag fick därifrån var 1/94 av Släkthistoriskt forum. Jag tittade i den och i den första artikeln fanns namnen Hornaeus med. Artikeln handlade om bland annat en prästsläkt i Ytterlännes och Torsåker, det ligger ca 4 mil från Viksjö där jag hade min Hornaeus. Jag kontrollerade datumen för född och död och såg att det inte var samma generation, möjligtvis kunde min Hornaeus vara barn eller barnbarn till de i artikeln. Jag lade även artikeln på minnet. Tidningen lade jag undan för att inte av misstag råka slänga den.
Hösten 1994 började jag titta efter släktforskningskurser av tre anledningar - hur skulle jag strukturera de uppgifter jag fått fram? - hur beter man sig när man släktforskar? - jag ville lära mig att läsa gammal skrift för att kunna kontrollera de uppgifter jag fått fram
Jag såg en annons och anmälde mig! Kursen började och jag kände mig otålig för jag ville börja kontrollera de uppgifter jag fått fram, men jag insåg att det gällde att inte förhasta sig utan lära sig läsa samt få reda på hur man betedde sig när man beställde fischen. Så kom den dag när jag ansåg mig redo att beställa. Jag beställde samtliga husförhörslängder för Viksjö församling för enligt mina uppgifter så skulle jag och min man ha anfäder under hela den perioden. Jag fick materialet, nu gällde det, jag hade aldrig använt en fischläsare, det gick bra, jag kunde läsa vad som stod. Men nästa husförhörslängd var skriven på fel ledd, jag lade den på tvären och kunde på så sätt se ganska mycket rätt väg., men det som låg ute i kanterna var jobbigt man fick sitta med huvudet på sned och läsa, det gick men det var besvärligt. Jag nämnde det för en annan på kursen och hon berättade att hon av misstag råkat vrida ställningen som man lägger fischen på. Nästa gång undersökte jag fischapparaten bättre, jag hade ju försökt och vritt den tidigare, men man visste inte hur mycket våld man vågar använda. Jag tänkte det får bära eller brista, jag tar i trots motståndet, det fungerade! Nu var ett problem löst. Av De uppgifter jag fått fram från födelse- och dödböckerna jag hade var det endast två som inte stämde!
Från husförhörslängderna fick jag fram fler uppgifter om mina och min mans anfäder, bland annat stod det att en av mina anmödrar var frånskild och att skiljobrev var utfärdat, (hon var omgift efter att min anfader dött), jag trodde att jag läst fel, men uppgiften hängde envist med i efterkommande husförhörslängder. Jag blev nyfiken, hur skulle jag kunna få fram fler uppgifter om den eventuella skilsmässan? Jag ringde till svar och frågade var man hittade uppgifter om skilsmässor och fick telefonnumret till Landsarkivet i Härnösand. Jag ringde och beställde en kopia av skiljobrevet. Efter lång tid fick jag ett brev innehållande kopior, inte på skiljobrevet utan på ett brev skrivet av prästen i Ljustorp som verkade besvara en del frågor angående skilsmässan ett år tidigare, jag blev glad trots att det inte var det jag beställt, det en bekräftelse på att hon var frånskild. Jag gjorde en ny beställning av kopia av skiljobrevet och fick till svar att de ej kunde hitta något skiljobrev. Jag var nöjd, jag hade bekräftelse på att hon var frånskild och eftersom de hjälpt mig att söka uppgifterna så tyckte jag att jag kunde skriva och tacka för hjälpen trots att det just i detta fall inte fanns något skiljobrev. Döm om min förvåning när jag till svar på detta tackbrev får kopior på ett brev från Kunglig Majestäts Utslag på den i underdånighet gjorda ansökan om äktenskapets upphörande! Det var full pott! I detta utslag hänvisas till ett utslag från Ljustorps tingslags häradsrätt och om detta har de från Landsarkivet skrivet att det förstördes i samband med branden i Sundsvall 1888 men att det kanske finns en avskrift av detta utslag tillsammans med andra ansökningshandligar bevarade av Riksarkivet. Jag har ännu inte skrivit dit och bett om hjälp men jag kommer att göra det och kanske har jag lika stor tur där.
Våren 1995 när jag satt på biblioteket och skulle beställa fisch från husförhörs-längder råkade jag bläddra lite slarvigt och mina ögon fastnade på texten Släkten Hornaeus Långsele. Långsele var inte rätt, min Hornaeus fanns i Viksjö och kom från Graninge, artikeln Hornaeus var från Ytterlännes och Torsåker, men Långsele är inte långt borta från någon av dessa orter, kanske fanns det någon anknytning. Jag beställde den. Det var en släktbeskrivning och Långsele fanns inte med, däremot var tre generationer Hornaeus gemensamma med de jag funnit och två generationer var gemensamma med artikeln i Släkthistoriskt forum. Nu var det klart, jag hade lyckats binda ihop dem. Man ska ha tur! För närvarande håller jag på att titta lite på de källor som det hänvisas till i Släktbeskrivningen, det lustiga är att en av de källorna har samma källor som anges till artikeln, jag har nu börjat att titta på dessa.
Vad det gäller mina övriga rötter bakåt så har jag en gren som verkar vara soldater på Sollerön och där har de funnits i minst 250 år. Jag har ännu inte hunnit att titta på soldatrullorna eftersom prästerna på Sollerön och Mora har skrivit mycket anteckningar och jag är ännu inte klar med kyrkoböckerna. Resten är bönder i Viksjö och enligt en artikel i Släktforskarnas årsbok -95 skall det finnas stora möjligheter att finna åt dem.
När det gäller min man och hans anfäder så har det varit lite trögare, de är mest smeder och flyttar runt lite hur som helst och det är långt ifrån alltid det finns uppgift om varifrån de kommer eller vart de flyttar. En gren kommer i alla fall från Bäckabruk i Orsa, så vem vet vi kanske är släkt på långt håll i alla fall, det är ju inte så långt mellan Orsa och Mora.
Nu våren 1999 har jag funnit gemensamma anfäder för mig och min man. Jag fick gå tillbaka till mitten av 1600-talet innan det blev träff, å andra sidan så är det flera träffar men den första träffen på en gemensam anfader blev via våra fäder inte via våra mödrar som jag började leta på.
Såg på förhandsgranskningen att det nog blev lite långt, men jag är för lat att gå in och skära i texten.