NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-09-10
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-09-10
Skrivet av: Lasse Waldemarsson skrivet 2006-09-09, 23:34
Hej!
Nu känner jag att jag ger mig ut på verkligt hal is. Att ge sig in i in en sån här diskussion utan något skyddsnät. För så känns det för oss som inte har stabil plattform av erfarenhet och respekt från det samlade gardet av forskare. Bara namnet forskare gör att man som bara intresserad av sin släkt på hobbynivå blir darrig i benen. Att ge sig in i en diskussion och riskera att för kanske inte all framtid men i varje fall en kortare tid bli betraktad som en mer eller mindre suspekt figur och att kanske inte få hjälp med sina ofullständiga eller korkade frågor i en del av de duktiga forskarnas ögon.
Detta är i varje fall för mig en realitet, en oro för att, om jag ger uttryck för mina åsikter, riskerar jag då att bli en slags paria på anbytarforum. Varför är det så då? Ja inte för att jag har dåligt självförtroende, är egen företagare sedan 30 år, har ett mycket stort självförtroende i andra saker men på detta forum krymper jag och känner osäkerhet. Har detta med mig att göra? knappast. Här går man in som novis och behöver hjälp med frågor som betyder mycket för en själv. Ställs inte frågorna på rätt sätt eller innehåller alla de data som del av de erfarna forskarna anser nödvändigt så riskerar man att få ett svar som kan äventyra ens intresse för släktforskning överhuvudtaget. Varför är det så? Ja en orsak är naturligtvis att detta är ett forum. Här finns det en del regler om hur man ska uppföra sig, men ett forum är ett forum. Alla åsikter kommer till tals. Ingen censurerar inlägg så länge de inte är direkt oförskämda eller innehåller uppgifter som strider mot lagen. Och så ska det vara.
Men detta forum är mig veterligen fullständigt unikt.
Vi ska vara oerhört rädda om detta forum på alla sätt och vis. Om inte av något annat skäl så just för att det är unikt. Här möts ungdomar som är uppfödda med chat via Internet och datorn som ett naturligt sätt att kommunicera med andra människor från hela världen. De möter människor som aldrig skaffat dator om de inte såg det som en nödvändighet för att komma framåt i sin släktforskning och naturligtvis alla varianter där i mellan. Ungdomar ställer frågor på det sätt som de är van vid från Internet, frågorna ska vara så kortfattade som överhuvudtaget är möjligt. Visst jag är medveten om att detta inte fungerar här, men det är inte alltid dom. För här möts nämligen så vitt jag vet alla levande generationer för första gången på ett och samma ställe. För första gången möts ungdomar och de som vuxit upp med datorn som ett naturligt kommunikationsmedel och den eller de generationer som i vuxen ålder har fått lära sig datorns mysterier. Har någon förresten läst de mycket ödmjuka frågorna från de inte så datorkunniga på forumet. För mig framstår svaren som väldigt annorlunda jämfört med svaren gällande släkten. Det framstår för mig som att det är självklart och accepterat att alla inte kan förstå denna nya värld av teknik. Varför är det inte så när en del av oss frågar om släkten. Många av oss är nybörjare eller söker släkten som en hobby. Jag skriver avsiktligt inte släktforskar för att för mig känns detta alltför stort ord för vad jag sysslar med.
Jag tillhör skaran av s.k. nybörjare. Något som jag känner att man är tills man har minst 30 års erfarenhet av att forska på det gamla sättet utan Internet, och innan man lärt sig att ange källhänvisningar på rätt sätt. Innan man har tillräckligt på fötterna för att ge sig in på tolkningar av medeltida dokument. Innan man överhuvudtaget vågar ge sig in i en diskussion om vad som är rätt eller fel på anbytarforum. Jag och säkerligen många med mig har en oerhörd respekt för all den kunskap som finns bland alla dem som deltar i debatten. Jag läser dagligen nya inlägg och blir lika förvånad var dag över vilket fantastiskt forum detta är. Här finns så mycket kunskap som så många så gladeligen delar med sig av. Jag kommer på mig själv att småskratta när någon med glimten i ögat på ett trevligt och kanske humoristiskt sätt påpekar brister i en fråga och blir så glad och man inser om man själv fått detta svar så hade det bara sporrat en till fortsatt letande och förkovring i ämnet. Men jag blir lika ledsen när jag ser att någon får ett svar som korthugget och mer eller mindre ovänligt och som jag och många med mig tolkar som underförstådd kritik av ens kunskap, intresse eller i värsta fall person. Nu är det på detta vis att alla är vi olika och svaren är en direkt spegel av detta. Och så kommer det alltid att vara. Detta är ju ett forum för alla.
Det värsta med detta inlägg är ju egentligen att jag varit osäker på om jag skulle posta det. Ska detta innebära att nu blir jag måltavla för diverse mer eller mindre hätska angrepp då jag kanske inte formulerat mig på rätt sätt eller sagt något som kan förarga någon som med mer pondus än mig eller bättre förmåga att uttrycka sig. Detta är ju nackdelen med ett forum där alla ska få ha en mening men också förutsättningen för att debatten drivs framåt. Tyvärr blir effekten att de som betraktar sig som nybörjare inte engagerar sig då de är ”rädda” att bli offentliga måltavlor. Vi har ju väldigt lite att bidra med i form av information. Vi behöver ju hjälp, antingen med information eller med uppmuntran att fortsätta med vår hobby. Så jag vill rikta ett stort tack till dem som med glimten i ögat kan påpeka att det saknas lite uppgifter för att andra ska kunna hjälpa till. Det tog nästan två år innan jag ”vågade” ställa första frågan. Helt vansinnigt för en man i sina bästa år och stort självförtroende men tyvärr ett resultat av att jag läst svar som inte var så trevliga. Den i mina ögon absolut viktigaste frågan på detta forum handlar alltså inte om husförhör, födelsedatum eller Bureätten, utan om att vi alla genom gott föredöme i allt vad vi skriver kan uppmuntra intresset för släktforskning och historia. Mvh Lasse