NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
Skrivet av: Lotta Nordin (Lotta) skrivet 2005-04-09, 15:02
Nu har jag tänkt göra inlägg i den här debatten flera gånger, men den verkar ha en förmåga att flytta sig mellan rubrikerna, så vi får väl se om jag hinner lägga in det här innan debatten hoppat iväg igen. Först, Gun-Britt, om man vill kommentera några inlägg så är det väl enklare att göra det under den rubrik där dom finns, och inte i en annan, 2 ? år gammal, diskussion?
När det gäller ”snyltare” och nybörjare, jag undrar om inte information om vad Anbytarforum är till för antingen syns för dåligt eller missuppfattas (åtminstone av nybörjare). Jag har förstått det så att Anbytarforum är till för att man ska få hjälp om man har kört fast, att diskutera olika forskningsproblem och liknande. Som jag förstått det är inte forumet till för att man på enklast möjliga sätt ska få ihop sin släkt genom att bara be andra ta fram uppgifterna. Visst, självklart är det så att det är upp till var och en att fråga om vad som helst och svara om man vill. Men som jag ser det, så är det väl snarare dom som svarar på alla dessa ”enkla” frågor som ofta ställer till det och indirekt uppmanar till ”snyltandet” eller ”släktsamlandet”. När en nybörjare upptäcker Anbytarforum och kanske får svar på en ”ingångsfråga” till släkten, är det då inte bättre att denna nybörjare då får råd hur hon/han ska gå vidare på egen hand än att hon/han bara fortsätter fråga och få svar i all oändlighet? Jag förstår att man som nybörjare vill ha så mycket så möjligt så fort som möjligt, jag har själv varit nybörjare. Men det absolut roligaste är att hitta uppgifterna själv i kyrkböcker, domböcker med flera olika källor.
Sen är det märkligt det här med alla som ”kört fast”. Dom flesta av dom har uppenbarligen aldrig ens tittat i en kyrkobok, varken original, mikrokort eller mikrofilm. Oftast har dom inte ens tagit reda på hur man kan hitta uppgifterna själv. Hur kan man då ha kört fast? Får dessa personer svar på en fråga där dom ”kört fast” så går dom genast vidare med svaret dom fått och frågar vidare och påstår sig ”kört fast” även där.
Sen har jag en fråga jag undrat över väldigt länge, är släktforskare så väldigt lättskrämda? Det kommer ideligen upp i inlägg i diskussioner liknande den här, att det är så lätt att skrämma bort, avskräcka och förskräcka nybörjare och ibland även vana släktforskare. Några exempel: 1) Micha?ls användande av en del ”svåra” ord kan skrämma bort en del. Hur då? Jag har aldrig i hela mitt liv blivit rädd när jag sett eller hört ett ord som jag inte förstått, alltså kan jag inte förstå hur ett sådant ord kan skrämma någon annan. Och om ordet är svårt eller inte, det beror ju på läsarens och inte skrivarens referensramar. Hur gör ni som retar er så på Micha?ls ordval när ni läser en bok eller tidning och ser ett ord ni inte förstår? Kontaktar ni författaren/journalisten och skäller ut honom/henne och ber om en ordförklaring?
2) Krav på källhänvisningar kan skrämmas. Samma fråga här: Hur då? Är det något vi släktforskare måste använda så är det väl källhänvisningar både för vår egen och andras skull, och då måste givetvis även nybörjare lära sig att det är viktigt. Det står dessutom på flera (många) ställen här i regler och kommentarer att man ska uppge källhänvisningar både i frågor och svar.
3) Att ifrågasätta någons uppgifter och slutsatser eller, ännu värre, motbevisa dessa är direkt förenat med fara att bli hotad och tillsagd att man samtidigt skrämmer iväg folk. Tro mig, jag har blivit hotad både via epost och på en hemsida. Men inte blev jag särskilt rädd ändå..
En sista sak, varför dyker alla dessa mer eller mindre anonyma skribenter alltid upp i sådana här diskussioner? Och märkligt nog är det alltid dom som påpekar att Anbytarforum minsann är till för släktforskning och inget annat, trots att dom sällan eller aldrig deltar i just släktforskardiskussioner själva.
Förresten, en sak till (bättre sent än aldrig ), en stoooor och fin vårbukett och en kram till Eva Dahlberg för kolumnen i Rötter 18 mars, den var mycket bra både vad gäller formuleringar och innehåll.