NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-04
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-04
Skrivet av: Anders Hellster skrivet 2003-10-31, 22:17
Eftersom jag inte kan delta i höstmötet och frågan om fullmakt hänger i luften samtidigt som någon medlemsenkät inte är aktuell känner jag mig som GF-medlem bosatt utanför Stockholm både maktlös och frustrerad. Därför instämmer jag här i kritiken mot styrelsens förslag om att (1) minska utgivningen av SoH till ett nummer per år och (2) låta tidskriften sammanslås med SlfÅ, vilket faktiskt innebär dess upphörande. De framförda argumenten för denna protest är redan många och övertygande. Men jag skulle inte kunna förlåta mig själv om förslagen går igenom och jag hade varit helt passiv.
SoH som periodisk tidskrift av hög vetenskaplig kvalitet är uteslutande orsak till att jag blev medlem i GF 2002. Jag har, som boende i Västsverige, inte tillgång till samlingarna i Katarinahuset. Det material som finns där och som intresserar mig finner jag enklare på arkiv och bibliotek i mitt eget närområde. (Det betyder inte att jag ringaktar värdet av GF:s samlingar. Jag deponerar gärna resultaten av min egen släktforskning där i framtiden. Förutsättningen är naturligtvis att GF då finns kvar som Riksförening, något som i dagsläget inte ter sig alldeles självklart.) I praktiken betalar jag därför min medlemsavgift nästan enbart för att få SoH, som är unik för GF. I dess nuvarande form är den värd det. Om jag i framtiden bara ska få en försändelse om året samtidigt som jag genom att stödja Förbundet direkt kan få samma publikation till rabatterat pris + flera nummer av ShF + någon ytterligare förmån som ersättning för SvA är risken överhängande att jag uppsäger mitt medlemskap i GF. När man bor lite vid sidan om och har begränsade möjligheter att fysiskt delta i en förening är det det man får i brevlådan som räknas. Fördelar med en periodisk tidskrift kontra en årsbok har redan räknats upp. Man kan tillägga att den senare formen omöjliggör flytande debatt, exempelvis mellan författare recensent.
Verkligt oroande är också att det tycks finnas en vilja att tumma på SoH:s erkänt goda akribi genom att göra en mix av tunga och lätta artiklar. I sin nuvarande form är SoH ett forum där forskare från den akademiska världen, som kanske inte själva är släktforskare, kan publicera rön som är av intresse för oss vanliga amatörgenealoger. Det kan handla om kollektivbiografiskt stoff från ämnen som historia, sociologi eller kulturgeografi. SoH försvarar å sin sida den rena genealogins roll som historisk hjälpvetenskap genom att finnas tillgänglig på universitet och högskolor. Om SoH populariseras finns risk att denna länk till forskarvärlden försvagas. Intressanta resultat med genealogiska kopplingar måste då sökas i mer svårtillgängliga tidskrifter och avhandlingar. SoH är ändå en väldigt demokratisk tidskrift där alla som har kvalitativt material kan publicera sig. Jag tycker också att man fördummar läsarkretsen om man ser noter och källkritiska resonemang som ett problem för den samma. Det handlar ju bara om att man lever upp till de principer som Förbundet förfäktat, bl a i en kvalitetsutredning från 2001. Om någon likväl tycker att framställningen är för torr och resultatinriktad finns ju så många andra publikationer hos Förbundet och dess medlemsföreningar där ett mer populärhistoriskt förhållningssätt är rådande. Hemma-hos-reportage, tips, mer personligt hållna artiklar och krönikor må vara trevliga att läsa men är de ett obligatorium i alla tidskrifter?
Jag vill gärna tro, trots den väldigt starka affekten i vissa inlägg, att många i styrelsen har ett gott uppsåt. Men jag är också övertygad om att man underskattat betydelsen av SoH för många medlemmar, inte minst de som bor långt ifrån Stockholm. Kanske innebär förslaget en kortsiktig vinst och ett tryggare tidsschema men är det värt det när grunden för mångas medlemskap rycks undan och Riksföreningens långsiktiga existens därmed hotas? Åtgärden står inte i paritet till förseningarna som trots allt hämtas in. Jag störs vidare av att beslutet ska genomdrivas i sådan hast. Först borde man faktiskt samla in prenumeranternas synpunkter och se om inte ett mer genomgripande arbete med budgeten (omdisponering, bidragssökande etc) för de olika verksamheterna (samlingarna, SoH och GFA) kunde lösa problemen. Helst önskar jag att styrelsen inser att de lagt fram ett förhastat och felaktigt förslag. Ett sådant erkännande skulle nog av många ses som hedersamt och tas emot med försoning.
När det gäller förseningen av nr 1/2003 tycker jag själv att var lätt att förlåta när man såg dess förstklassiga utförande och läste dess intressanta innehåll.