NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28
Skrivet av: Stefan E Sundbäck skrivet 2003-10-27, 15:11
Hej!
 
Har länge tvekat att ge mig in i en inflammerad debatt, men jag känner att jag ändå vill nämna min ståndpunkt i frågan om SoH och dess framtid.
 
Vid 16 års ålder, 1977, gick jag med i GF. Då hade jag släktforskat i ungefär två år. Det innebär att jag varit medlem i föreningen i snart 27 år. Tillhör nu inte dem, som publicerat sig särskilt ofta i SoH. En av mina ungdoms synder trycktes dock i Svenska släkter (SoH 1979:4).
 
För mig är det helt självklart att jag vill att SoH skall bestå i sin nuvarande form. Ett slag funderade jag på varför jag vill ha det på detta sätt - det är ju inte helt självklart.
 
Det främsta skälet är just det, som flera debattörer redan varit inne på: tidskriftens höga vetenskapliga kvalitet. Det är ovärderligt att ha en sådan tidskrift - även i arbetet som amatörgenealog.
 
Under alla åren har jag haft en förväntan på att öppna det bruna kuvertet från GF, när jag av tyngden har förstått att det innehåller SoH. Detta trots att jag med fog kan säga att jag tillhör den norrlandsmaffian, även om jag nu bor i Mälardalen. Det är väl riktigt, att det inte är så ofta det trycks artiklar i SoH om norrländska släkter och förhållanden. Men det måste ju bero på oss norrlandsforskare och inte på SoH:s redaktion! Ändå är SoH för mig helt oumbärlig, till skillnad från SlfÅ, vilken jag bättre klarar mig utan. Som genealog är jag ju inte endast intresserad av min egen släkt. Jag är ju intresserad av Sveriges historia sedd ur en personhistorisk synvinkel. Här har jag ett mycket bra material i SoH. Jag får också en del bra tips för att kunna gå vidare i min egen forskning.
 
Recensionerna är för mig av största värde. Genom dem håller jag mig ? jour med det som händer i forskarvärlden. I det senaste numret recenserade Per-Axel Wiktorsson dissertationen Salanus, Tunström och Sporrong. Tillnamnsbruk och framväxten av släktnamn i Uppland. Denna recension gav mig ett bra perspektiv på funderingar kring ett släktnamn i Finland och inspiration att gå vidare i den-na forskning. Även om inte artikeln/recensionen inte handlar om min region, kan den ge ett nytt perspektiv på den egna forskningen och inspiration att forska vidare.
 
Om jag förlorade SoH i dess nuvarande form, skulle jag känna mig hemlös i den svenska genealogiska världen. Utan tvekan är det så, att SoH har varit med om att forma dagens släktforskargeneration i Sverige - och just nu formar morgondagens. Svensk amatörgenealogi är - förutom att den är allmän, tack vare det överlägsna arkivmaterialet - känd för att hålla god klass på de arbeten, som görs. Jag vill påstå att SoH här på många sätt varit stilbildande. Det gör jag utifrån att den varit viktig för mig, som ung genealog under 70-talets andra hälft och även senare på den amatörgenealogiska banan. Visst är SlfÅ bra med sitt kanske något mer lättillgängliga material och mer bildrika framställning. Den fyller sin funktion. Men SoH har definitivt sin. Den är en annan än SlfÅ. För mig är den funktionen SoH har viktigare. Att sammanslå de båda skrifterna vore inte bra. Jag är övertygad att så småningom skulle de båda tidskrifternas karaktär sammanfalla och bli en. Det är nog troligt att det något mer lättillängliga materialet i SlfÅ skulle bli det starkare i en sådan sammanfogningsprocess, till priset av tyngden i det genealogiska arbetet i SoH. SoH:s karaktär av vetenskaplig tidskrift skulle därmed gå förlorad. Det är då tveksamt om det vore värt att kvarstå som medlem i GF. Det är inte heller aktuellt i dagsläget för mig att söka ett direkt medlemskap i Släktforskarförbundet. Jag är inte heller övertygad om att jag skulle göra det, bara för att få del av SoH i en sammanslagen form. Vilken möjlighet återstår? Forskarföreningen på min egen hemort kommer alltid att förbli lika intressant för mig. Eftersom jag har en del rötter i Finland, lär väl kanske Genealogiska samfundet där bli av intresse. Kanske någon förening för vallon- och tyskättade förutom G-gruppen.
 
En annan synpunkt är ju att SoH:s periodicitet är fyra nummer per år (varav ett dubbelnummer), medan SlfÅ:s utgivning givetvis sker en gång per år. Jag tycker det passar mig bättre att kontinuerligt bli uppdaterad flera gånger per år. Vilken form av stöd uppbär GF för tryckningen av SoH? Om jag inte minns fel - men jag är inte uppdaterad ordentligt här - får väl just tidskrifter stöd om de utges med fyra nummer per år, varav högst ett får vara ett dubbelnummer. Det blir väl aldrig så att GF kommer att förlora ett stöd, om SoH endast kommer att utges en gång per år?
 
Tyvärr kan jag inte närvara den 8 november. Jag är förhindrad av min tjänst, därför att jag befinner mig på konfirmandläger. Det är min förhoppning att ansvariga tar sitt förnuft till fånga och verkar för ett beslut, där SoH bevaras i sin nuvarande form. För mig är SoH så pass viktig, att jag t.o.m. kunde tänka mig att betala en högre medlemsavgift för att få den utsänd i pappersformat (trots att jag använder datorn mycket är det helt överlägset med pappersformat i arkiveringssynpunkt). Jag ställer mig frågan vad jag får för 200-250 kronor i dag. Inte är det mycket i alla fall. Inte för att det alls kan jämföras ens på samma dag, men jag betalar 1200-1300 per år för att vara med i Rotary.
 
Med förhoppning om ett klokt beslut!
 
Stefan E Sundbäck
 
PS. Att SoH är försenad i sin utgivning rör mig inte i ryggen. Bättre det - och att materialet håller sin höga vetenskapliga klass samt är välredigerat - än att komma ut i tid och tumma på kvalit?n. Däremot anser jag att GF inte skall behöva tveka att då sända ut sina kallelser separat. Det måste föreningens ekonomi tillåta. Om inte - höj medlemsavgiften eller försök att komma i åtnjutande av bidrag eller sponsorer! DS.