NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28
Skrivet av: Sven Wallerstedt Billdal skrivet 2003-10-26, 11:36
Släkt och Hävd får inte läggas ner!
En oerhört viktig del i all forskning - professionell eller amatörmässig - är att vara källkritisk och redovisa sina resultat och slutsatser på ett tillfredsställande sätt. Vad gäller genealogi finns det tyvärr gott om tidskrifter som publicerar dåligt genomförd forskning, men två verk höjer sig över mängden. Det är dels Släktforskarnas Årsbok (SlfÅ), dels - och framför allt (efter en av alla känd och omvittnad svacka) - Släkt och Hävd (SoH). I båda fallen har redaktörerna vinnlagt sig om att inte bara antaga artiklar rätt upp och ner, och som skribent har jag således fått värdefulla synpunkter från såväl Skogsjö som Kuschner, och fr a har jag fått korrektur att gå igenom. Det sistnämnda missades av SoH under ”svackan”, vilket föranlett en hel del tråkiga felaktigheter i de uppsatser som jag då publicerade i SoH. När nu SoH återfått sin gedigna form och även fått en ansiktslyftning (plus trådbindning) känns det djupt bekymmersamt att man diskuterar en neddragning av SoH. För visst är det detta som blir följden om styrelsens förslag antags! Inte går det att få rum med lika mycket material fortsättningsvis, och inte får man samma intellektuella stimulans av en årsbok som av en ”tertial-tidskrift”. Som flera debattörer skrivit fyller båda dessa båda publikationer varsin viktiga roll, och inte är det bra om man urvattnar bägge och berövar dem deras identitet. Och jag instämmer med flertalet debattörer: Lägg inte ner SoH i dess nuvarande form! Och definitivt i vanligt ”pappersformat”. Det är emellertid några synpunkter jag tycker inte kommit fram tillräckligt.
1. På något sätt måste såväl SoH som SlfÅ klarare definiera sina roller. Som medarbetare i båda publikationerna har jag funderat både länge och väl i vilken av dessa jag skulle publicera mina uppsatser. Det jag kommit fram till har varit att man i SoH nog främst publicerar artiklar med enbart fakta utan något större intresse för andra än släktforskare (jfr mina uppsatser om Alströmer, von Rothstein m fl), medan man i SlfÅ kanske främst publicerar artiklar som utöver ”torra” fakta också kan ha en personlig ”knorr” (jfr mina uppsatser om Trump i Näsby och om Erik Giers? utomäktenskapliga äventyr), som kan stimulera släktforskare och andra att upptäcka hur roligt det är om man lyckas ”få kött på benen”. Men, som sagt, för mig är det fortfarande oklart var gränserna går, och här behövs besked. Vad så gäller Svenska Antavlor fyller väl denna publikation knappast de kvalitetskrav som man kan kräva med avseende på källkritisk granskning etc, och att redovisa anor som är ”lättfångade” via kyrkoboksmaterial är knappast så angeläget. Det skall dock medges att denna publikation fått ett lyft efter att Mos?n tagit över redaktörsskapet.
2. Vi är väl alla medvetna om att det ligger mycket ideellt arbete bakom de uppsatser som publiceras. Det gäller givetvis författarna, som inte bara lagt ner en massa tid utan ibland också haft faktiska kostnader (bilden på Malmenius, som jag på inget sätt är besläktad med, i min uppsats om Foglö-genealogin köpte jag för egna medel från Statens Konstmuseer för 438 kr i syfte att med hjälp av en bild ge uppsatsen ett litet lättare intryck enligt redaktionens önskemål). Men: det stora ideella arbetet läggs ner av redaktörerna, vilket är lika obegripligt som mycket djupt tacksamt. Men vi får för den skull inte glömma bort att ledningarna för GF och Släktforskarförbundet också lägger ner väldigt mycket ideellt arbete, vilket de skall tillerkännas! Att arbeta ideellt är inte lätt. Det ställs stora krav, och man får ofta inte särskilt mycket positiva gensvar - i alla fall inte om allt flyter på som det skall. Däremot är det mycket vanligt med missnöjesyttringar, om man inte (över)ansträngt sig och lagt ner ännu mera tid på ideellt arbete när det kärvar till sig. Här behöver vi nog alla känna mer förståelse, solidaritet och tacksamhet!
3. De diskussioner som förs om priser etc är alltid lika tråkiga. Det finns inget här i världen som är gratis! Visst kan man tänka sig sponsring från något håll, men till syvende och sidst är det ändå vi alla som får betala, även om pengarna fått gå olika omvägar. Jag menar att vi alla som är intresserade av bra publikationer faktiskt måste vara beredda att betala för dessa varor. Är vi inte det skall vi förstås t ex lägga ner de publikationer, om inte några utomstående anser dem så värdefulla att de är beredda att gå in och betala ett överpris. Detta resonemang kan förstås låta förmätet av mig med tanke på att jag som läkare (59 år) har en god ekonomi, och att gemene man kanske inte kan resonera på detta sätt. Detta kan inte hjälpas. Det går inte att blunda för att väldigt många ändå har råd att hyra videofilmer, tippa, röka, köpa en påse vin för 300 kr, åka på skidsemester eller till Kanarieöarna etc etc (vilket bevisligen många tycks ha råd till). Här är det fråga om prioriteringar. Det som gäller för skola och sjukvård (vill man inte betala för en bra service skall lärare och läkare förstås inte kräva att få förmedla en goda service) gäller även för oss släktforskare. Vill vi inte betala för bra publikationer och bra genealogi så måste vi acceptera detta, och som en konsekvens inte kräva att SoH skall vara kvar utan lägga ner SoH, vilket vore förödande. Vi måste i så fall också acceptera att den kritik som vi kan få från historiker av facket kommer att få ett större berättigande och på sikt undergräva kvaliteten på det genealogiska arbete, som vi alla är så måna om. Vill vi ha en bra publikation som SoH måste vi också vara beredda att betala för det.
4. När jag 1986 återupptog min släktforskning, som legat nere sedan 1961, kände jag en viss bävan. Som etablerad forskare (inom ett naturvetenskapligt ämne) kände jag viss tveksamhet till om man som släktforskare verkligen kunde betraktas som seriös. Jag var väl medveten om den skepsis som faktiskt rådde kring genealogin. Men efter att ha kommit i kontakt med SoH (och PHT) insåg jag att det bland oss finns högt kvalificerade forskare som med god källkritik, bra källanvisningar etc utförde ett högst seriöst vetenskapligt arbete. Jag vill mena att (GF och) SoH på ett utmärkt sätt ger genealogin den legitimitet som krävs för att betraktas som seriös. Givetvis innebär inte medlemskap i GF och läsande av SoH med automatik att man kan betraktas som en seriös forskare, men jag vill mena att detta kan vara en förutsättning. Och upphör SoH i sin nuvarande form är det stor risk att det mångåriga arbete som bedrivits för att göra genealogin accepterad spolieras. Mot den bakgrunden tycker jag att den väsentligaste uppgiften borde vara att vi på alla sätt försöker stimulera våra släktforskande kolleger att inte bara läsa SoH utan även skaffa SoH lämpligen genom medlemskap i GF. På så sätt kan sannolikt också ekonomin förbättras. Denna uppmaning gäller alltså i högsta grad även de släktforskare som inte kan se en direkt nytta. Den indirekta nyttan av att ha kvar detta flaggskepp och att tränas i ett källkritiskt tänkande kan inte nog poängteras. SoH:s existens är faktiskt en förutsättning för att vi skall betraktas som seriösa!
5. Så några avslutningsord om GF och dess service. Som lantis (jag bor i Göteborg) har jag faktiskt vid ett flertal tillfällen både via brev och per telefon bett om olika uppgifter från GF och alltid blivit väl bemött och för en billig (medlems)penning fått eftersökta uppgifter. Och vill vi ha kvar SoH tror jag att vår främsta uppgift bör vara att sprida kunskap om SoH och stödja SoH genom att värva fler medlemmar till GF.
Sven Wallerstedt (ständig medlem i GF men utan andra bindningar till GF)