NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-28
Skrivet av: Jörgen Tollesson skrivet 2003-10-26, 02:36
Kanske en till som inte är medlem i GF, men självklart läser Släkt och Hävd, får lov att yttra sig? Även om jag i dag inte är medlem, så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bli det - för att få ett eget exemplar av Släkt och Hävd i stället för att bara läsa den på biblioteket.
Dessutom berör ju en sammanslagning med Förbundets årsbok också alla medlemmar i Förbundets föreningar, och ett antal andra sådana är jag trots allt med i...
För överskådlighetens skull delar jag upp inlägget i fyra frågor och ett förslag under var sin rubrik.
Medlem eller prenumerant?
Många som har yttrat sig i diskussionen har sagt just att det är Släkt och Hävd som är orsaken till att de är medlemmar i GF, och att de också är övertygade om att det är orsaken till många andras, kanske t.o.m. flertalets, medlemskap.
Det får mig ooosökt att tänka på den stundtals mycket upphetsade debatt (inte minst här i Anbytarforum) som föregick ändringen av Förbundets stadgar. Försvararna av den gamla ordningen med enskilda stödjande medlemmar stod då mot dem som kallade de stödjande medlemmarna vad de egentligen var: prenumeranter på Släkthistoriskt Forum och Svenska Antavlor. GF fanns då på den sistnämnda sidan som hävdade att det alls icke var medlemskapet i Förbundet som lockade släktforskare att betala medlemsavgiften, utan det faktum att tidskrifterna ingick i avgiften.
Men GF:s styrelse verkar nu ha förhoppningen att det alls icke är SoH som på samma sätt är skälet för många att bli medlemmar i GF. Nu är naturligtvis GF:s medlemmar riktiga medlemmar, till skillnad från Förbundets tidigare stödjande medlemmar som varken hade röst- eller motionsrätt, och man får ju också annat än bara SoH för medlemsavgiften - men jämförelsen saknar ingalunda relevans för frågan om varför man blir medlem.
Hurvida GF tappar eller kanske t.o.m. vinner medlemmar (som de mest optimistiska tycks tro) är emellertid en sak för de nuvarande medlemmrna att ta ställning till, och alltså inte något som jag behöver spekulera om här.
Nedläggning?
Ian Hamilton skriver att det påstådda förslaget att 'lägga ner Släkt och Hävd' endast finns i redaktörens föreställningsvärld och att det är ihopfantiserat av densamme. Men det Jonas Kuschner skriver i sin reservation är faktiskt att styrelsens förslag innebär en nedläggning av Släkt och Hävd som självständig tidskrift.
Vem kan på fullt allvar argumentera emot det och hävda att SoH kvarstår som en självständig tidskrift efter ett samgående (som är det ord Ian själv använder) med Förbundets årsbok?
Ian hävdar att förslaget innebär en ny skepnad för tidskriften och inte en nedläggning av den, dock kommer tidskriften ut med längre mellanrum. Men är SoH:s nya skepnad över huvud taget en tidskrift? Om en publikation med endast en utgåva per år kan kallas för en tidskrift, så är frågan onekligen om inte bara den berömda bofinken, utan också en tidskrift kan se ut hur f-n som helst...
Betyder då förslaget att Släkt och Hävd läggs ned? Tja, SoH finns ju kvar även om förslaget genomförs - om man inte har för stora pretentioner, som det heter i den gamla visan... Det kommer ju då att även fortsättningsvis finnas en publikation där Släkt och Hävd åtminstone ingår som en del av namnet (Släkt och Hävd - Släktforskarnas årsbok). Och utgivning av publikationen Släkt och Hävd är ju GF:s uppgift enligt stadgarna...
Men förutom frågan om stadgarna följs (som ju är medlemmarnas sak att kontrollera), så finns det en annan aspekt också...
Utgivningsbeviset?
Det har i diskussionen ifrågasatts om GF kan ha kvar utgivningsbeviset för SoH om Förbundet (helt eller delvis) tar över utgivningen genom sammanslagningen med årsboken.
På detta har Ian svarat så här: I sammanhanget är det viktigt att understryka att samarbetet kan avbrytas av GF om vi inte är nöjda, och att utgivningsrätten till Släkt och Hävd (dvs namnet) kvarstannar hos GF. Vi kan alltså gå tillbaka till en egen årsbok eller periodisk skrift om det skulle bli nödvändigt.
Fullt så enkelt är det emellertid inte. Reglerna för utgivningsbevis regleras i Tryckfrihetsförordningen. Jag ska inte trötta läsarna med att citera långa stycken av TF; den som vill se lagtexten med egna ögon finner den här (http://62.95.69.15/htbin/thw?%24%7BHTML%7D=SFST_LST&%24%7BOOHTML%7D=SFST_DOK&%24%7BSNHTML%7D=SFST_ERR&%24%7BMAXPAGE%7D=26&%24%7BTRIPSHOW%7D=format%3DTHW&%24%7BBASE%7D=SFST&%24%7BANDOR%7D=NOT&%24%7BFREETEXT%7D=tryckfrihetsf%F6rordning&UPPH=%3C2003-10-25). De aktuella styckena är 1 kap. 7 § och 5 kap. 5-7 §§.
Summering av nämnda delar av TF: Som periodisk räknas en skrift som utkommer med minst fyra nummer per år. För att få utge en periodisk skrift behöver skriftens ägare ett utgivningsbevis. Utgivningsbevis må (=kan eller får) återkallas om skriften icke utkommit med minst fyra nummer per år under något av de två senaste kalenderåren; innan återkallandet ska ägaren ha tillfälle att yttra sig. Efter ett återkallande är skriftens namn skyddat i två år så att inget utgivningsbevis kan utfärdas för annan skrift med liknande namn.
Slutsats: En årsbok är i lagens mening ingen periodisk skrift, och för en sådan behövs alltså inget utgivningsbevis. När två år har gått utan att Släkt och Hävd har utkommit med minst fyra nummer per år, så riskerar GF att utgivningsbeviset återkallas. Sker det, så kan efter ytterligare två år en annan organisation (eller ett företag eller en enskild person) skaffa ett utgivningsbevis för en skrift med namnet Släkt och Hävd.
Mångfald eller enfald?
Många har betonat vikten av mångfald för det fria ordets skull. När två publikationer blir en, så minskar ju möjligheten att få artiklar publicerade om den nya årsbokens sidantal enbart kanske ökas något jämfört med den nuvarande, d.v.s. är mindre än SoH och den nuvarande årsboken tillsammans. Dessutom finns ju risken, som flera har påpekat, att någon stoppas om vederbörande på vetenskapliga eller personliga grunder har kommit på kant med den enda kvarvarande redaktören.
Ian säger ju själv att den minskade konkurrensen är det starkaste motargumentet mot sammanslagningen. Det är därför intressant att få veta om GF och Förbundet under sina förhandlingar också har diskuterat tänkbara kandidater till den nya årsbokens redaktörsstol. Med tanke på det uppkomna monopolet måste det ju vara en person som är en varm anhängare av det fria ordet; någon som utan ömma tår kan publicera artiklar med uppfattningar som strider mot redaktörens egna, och inte p.g.a. gammalt groll refuserar artiklar bara på författarens namn.
I annat fall kan vi alla tänka oss resultatet för den svenska släktforskningen - inte bara för själva forskningen, utan också för hela släktforskarrörelsens anseende. Många av oss har ju fortfarande den tidigare nämnda striden i färskt minne som ett avskräckande exempel...
Ny skepnad för Släkt och Hävd kallas alltså den nya tidskriften. Det vore ju trist om Släkt och Hävd förvandlades till Tidskriften av den Sorgliga Skepnaden...
Förslag
Skalar man av allt kringresonemang, så verkar orsaken till styrelsens förslag vara att det blir för dyrt att inte kunna samordna utskicken av SoH och övriga medlemsutskick, och orsaken till det är att SoH inte har utkommit enligt planerna. Varför försöker man då inte att lösa det problemet, i stället för att med detta alexanderhugg se till så att det inte finns någon tidskrift som kan försenas?
Vad sägs om följande?:
1) Kostnaderna för Släkt och Hävd (alla kostnader, inkl. egna separata utskick) dras av från medlemsavgiften. Avgiften täcker i fortsättningen alltså bara den övriga föreningsverksamheten.
2) De medlemmar som vill ha Släkt och Hävd får prenumerera på tidskriften. Det krävs alltså fortfarande medlemskap i GF för att få SoH, men man betalar en prenumerationsavgift i tillägg till medlemsavgiften. SoH tar då inte en krona från GF:s övriga verksamhet, utan bär sina egna kostnader.