NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-12

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-12
Skrivet av: Rolf Öhlén skrivet 2006-10-10, 20:49
Ja, vad innebär det att vara släktforskare? Det intressanta är materialet jag presenterar och hur jag fått fram det. Naturligtvis är kyrkböckerna en av de primära källorna, men jag har kanske varken lust, ork eller tid att använda mig av det. Ska jag då inte få kalla mig släktforskare?  
 
 Jo, naturligtvis om målet är att ta reda mer på släkten och om jag vid förfrågan kan ange varifrån jag hämtat uppgifterna. Om jag inte själv vet varifrån jag hämtat uppgifterna, hur ska jag då kunna få andra att tro på dem? Anders har en poäng i att källhänvisningar på nätet kan användas och få det att framstå som om man själv använt primärkällan, när det i själva verket är en tolkning av dem.  
 
 För det mesta är det inga problem, problemet uppstår när det handlar om osäkra uppgifter som sprids som fakta medan det i själva verket är ytterst osäkra. Har själv sett hur vänner och arbetskamrater som inte ägnar sig åt släktforskning strålande av lycka kommit med en antavla hämtatd från internet och okritiskt accepterats som fakta fast den med rätta ifrågasätts av mer etablerade och erfarna forskare som har arbetat med primärt källmaterial.  
 
 Ska jag då klappa dem på axeln och säga att det är okey? Om de sedan berättar vitt och brett för alla om den, ska jag låta dem hållas, eller försynt upplysa dem om att den innehåller tvetydigheter som långt ifrån alla är ense om? Om de då inte vill tro mig och inte själva vill kontrollera uppgifterna, kan de kallas forskare?  
 
För mig har det inneburit att jag fått ägna tid åt att ta fram orsaken och resonemangen varför man inte kan acceptera vissa kopplingar som görs i denna famösa antavla för att få dem att tro mig och visa vad som är omtvistat.  
 
Kan vi enas om någon minsta gemensamma nämnare för släktforskning vore jag tacksam. Ligger bevisbördan om en uppgifts riktigthet i första hand på den som kommer med ett påståeende eller den som får ta del av det? Ska vi överhuvudtaget avkräva något slags ansvar av den som ger offentlighet åt en uppgift eller är det upp till vars och ens samvete? Det är den gordiska knuten som jag ser det. Förlåt att det blir så långt, tack för att ni orkar läsa mina outgrundliga rader, ibland förstår jag inte själv vad jag menar, hoppas att ni gör det.