Titel: Ointresse
Skrivet av: Jan Ek skrivet 2003-02-02, 20:49
Många kloka synpunkter på något jag också funderat över. Eftersom jag som tack över den hjälpsamhet jag mött här på Anbytarforum försöker hjälpa andra tillbaka, har jag undrat hur det känns att skriva och inte få svar.
Jag tror det är slumpen som styr till stor del. Att formulera sig väl hjälper, att ge relevanta upplysningar och placera efterlysningen på rätt ställe. Inte alltid så lätt. Men allra oftast tror jag att frågan helt enkelt inte är så lätt att besvara. Irriterande att inte få svar kanske, men då får man gå fram andra vägar.
Att ställa frågan på nytt, i en annan form, men efter några månaders tid kan också vara klokt. Jag släktforskar i perioder, beroende på arbete och andra ting. Det är säkert andra som också deltar här mer eller mindre intensivt. Då kan man träffa andra med sin efterlysning en annan gång.
De efterlysningar jag gjort själv får ibland överraskande omfattande svar, ibland inget alls. Det vore alldeles galet att ta det personligt. När jag då och då provar en efterlysning är det också för att se om kanske någon annan redan lagt ned stort arbete på en viss släktlinje eller familj. Då vill jag gärna ta med det som en utgångspunkt för egna forskningsansträngningar. Det går alltid fortare att kontrollera än att leta själv. Och jag kan inte föreställa mig att mina outforskade grenar någonsin tar slut. Ett svar brukar ofta leda till minst två nya frågor.
Så är det väl många som menar att letandet helt själv är det enda som är intressant, och absolut inte vill ha någon hjälp. Det respekterar jag. Själv tycker jag att utbytet mellan olika släktforskare är en mycket viktig del av mitt intresse. Utan det vore det inte lika kul. Dessutom har jag lärt mig otroligt mycket av att läsa alla kloka och kunniga bidrag, men också på att gå samma väg igen, att kontrollera om man kan se de samma fakta, och kanske tolka dem annorlunda. Anbytarforum är en fantastisk resurs!