NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2001-08-04
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2001-08-04
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2000-06-26, 16:33
OK, Berra. Jag köper det. Rent instinktivt skulle jag nog fortfarande tycka att det kändes fel, men visst, många tar ju namn som låter helt vansinniga, och Askäng skulle väl placera sig rätt långt ned på en fjantighets-skala, om man tänker sig att fjantigast namn skulle vara i topp.
Även om det är lätt att associera namnet med en minneslund. En äng med aska... Fast det var ju en äng med träd av arten ask morfar tänkte sig.
Faktum är att jag en gång har drömt att det plötsligt fanns någon som hette Askäng, och att vi undrade vem sjutton det kunde vara!
En tänkt fjantighets-skala över nyskapade efternamn var ju förresten en riktigt kul idé. Men de som bär namnen, och många gånger säkert också själva har hittat på dem, skulle säkert bli hemskt sårade om de hörde talas om att deras namn utnämnts till Sveriges fjantigaste på en sajt på nätet.
Rent spontant kan jag dock inte hålla inne med att jag personligen tycker hemskt illa om tvåstaviga namn som slutar på -ér och alltså betonas på sista stavelsen. Ju vanligare det är med sådana namn, desto fler tror att mitt namn uttalas som om det stavades Pemmér.
Säkert har många även här på Anbytarforum trott samma sak, men det uttalas alltså som det stavas, Pe-merr och inte Pemm-ér. Svensk grammatik har massor av regler och undantag, men i alla sammanhang där jag har kunnat testa datorer programmerade att kunna tala syntetiskt, på svenska då alltså, så har P-E-M-E-R alltid blivit uttalat som vi själva uttalar vårt namn, och inte som ack så många alltid lyckas få för sig att det borde. Nu senast på Telia Namnupplysningen.
Annars är faktiskt min släkting Engel Pemer stavad just Pemmér i Leijonhufuvds Ny Svensk Släktbok, där en dotter till henne är ingift i släkten Hülphers. Fast Engel och hennes far och syskon har ofta, om inte oftast, skrivits Pemmer i kyrkoböckerna i stället för Pemer, så frågan är hur de egentligen själva uttalade namnet på den sedan länge utdöda grenen. Engel själv dog 1803, och var född 1723. Fadern, guldsmeden Petter Pem(m)er, var född 1687, och var brorson till en av de nu levande Pemrarnas anor. Engel var den siste agnaten på denna gren när hon dog. Hennes ende bror Petter II dog knappa 30 år gammal 1745, och hans unge son Petter III, född 1742, dog redan 1752. Ingen av Petter I:s bröder hade barn.
På Föreningen Släktdatas sidor på nätet hittar man faktiskt en referens till Petter II, i vigselboken i Delsbo när han gifter sig. Då kallas han Per Pemmer.