Titel: Genealogisk Ungdom på nytt?
Skrivet av: Tobias Svedberg skrivet 2003-07-08, 14:21
Hittar denna gamla diskussion och känner mig manad att ge ett bidrag :-)
Angående bildandet av en ungdomsförening kan jag se både för- och nackdelar och tar därför inte ställning i nuläget. Däremot håller jag fullt och fast med om att det är väldigt ensamt att vara ung med släktforskningsintresse. Själv började jag släktforska redan som 10-åring genom en frivillig kurs i skolan och sedan har det hållt i sig. I dag är jag 27 och har alltså forskat i 17 år och har under hela den tiden inte stött på en enda jämnårig släktforskare.
Om jag får spåna lite fritt så tror jag att just detta är en orsak till att inte fler unga söker sig till hobbyn. Just för att släktforskning är så starkt förknippas med en identitet av hög ålder på medlemmarna. En identitet som inte yngre känner sig hemma i.
Visst har det varit nyttigt att lära av äldre, det ska på intet sätt förnekas, men det har ändå, som ventilerats ovan, känts lite konstigt att vara den enda släktforskaren under 50-årsåldern. Många gånger hade man önskat någon mer jämnårig att samspråka med.
Kan även känna igen det där i Hanna Anderssons gamla inlägg ovan, att ens hobby anses väldigt udda. Det har hänt att en del människor ibland tittat lite snett på en och undrat varför man ägnat sig åt den där pensionärshobbyn. Däremot har jag aldrig varit med om att bli undanskuffad när jag gjort förfrågningar på olika arkiv utan alltid fått bra hjälp. Dock ska sägas att just Riksarkivet är för mig okänd mark.
Frågan är alltså... Vad ska vi göra för att få fler unga till hobbyn? En mötesplats för unga forskare (ej att förväxla med en fullt utvecklad förening) tror jag skulle kunna ge ett visst genomslag. Kanske skulle en sådan. som föreslagits ovan, kunna bestå av en sida här på Rötter.