Titel: Fråga
Skrivet av: Anna-Carin Betzén skrivet 2006-01-27, 14:41
Göte,
Får jag försöka föra in ett nytt begrepp i diskussionen?
Mitt intryck är att ingen irriterar sig på nybörjare inom släktforskning (dvs de som vill komma igång och inte har så mycket erfarenhet än). Jag är själv på många sätt en nybörjare fast jag har forskat av och till i några år; det finns massor av källtyper och forskningsområden som jag inte har någon erfarenhet av än, jag har svårt för att läsa äldre skrivstil eftersom jag har tränat för lite, osv. Det har hänt att jag har ställt frågor om sådant jag inte vetat eller förstått, och jag kan inte påminna mig att jag någonsin har blivit negativt bemött.
Däremot verkar det vara en del som stör sig på dem som jag skulle vilja kalla nyfikna på anorna. Dvs de som inte vill lära sig hur man släktforskar, utan bara vill ha svaren serverade. Den känslan får jag t.ex. när någon som har fått svar på frågan om vilka föräldrarna till NN genast ställer nya frågor om vilka föräldrarna till dessa var. Jag får erkänna att jag själv hör till dem som stör sig på sådant. Är man bara intresserad av slutresultatet (antavlan) så kan man ju faktiskt betala för att få en släktutredning gjord. Och har man inte de pengarna kan man välja att investera sin egen tid istället genom att själv lära sig släktforska (har ens närmaste bibliotek Genline så kan man komma undan i princip gratis).
Jag kan tänka mig ganska många andra intresseområden där de mer erfarna gärna hjälper en nybörjare med tips och råd, men inte är motiverade att göra själva jobbet gratis åt dem. Är inte det ganska normalt när det man vill uppnå är t.ex. en handstickad tröja, reparation av bilen eller en husrenovering? Jag tycker att det är ungefär samma sak när det gäller en antavla.