NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-05
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-05
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2003-11-05, 23:24
Malin, du skriver att du bara har enkla anor såsom; statare, bönder och soldater i släkten. Men, Malin, bortsett från det faktum att dessa grupper är mycket intressanta och värdefulla att dokumentera, så är ju statarsytemet i stort sett ett 1800- och 1900-talsfenomen. Deras förfäder måste ju ha varit något annat, kanske bönder (de också) eller torpare, vilket ju inte är så egendomligt. Jordbruket var ju vid denna tid den klart dominerande näringsgrenen, som en avgörande majoritet av svenska folket hade sin utkomst av.
Men torpbebyggelsen är ju även den av relativt sen ålder; när man kommer ner till 1600-talet var ju de allra flesta på landsbygden bönder, fast alla inte var självägande sådana. Det fanns ju både skatte-, krono- och frälsebönder, varav endast skattebönderna ägde sina gårdar. Men i verkligheten var det inte så stor skillnad. Egentligen var skillnaderna bara till vem man betalade skatten eller avraden, och att endast skattebondens barn hade garanterad arvsrätt (men vad hjälpte det, om man hade 10 syskon....). Och även krono- och frälsebonden kunde stiga i graderna och bli t.ex. sexman, nämndeman, häradsdomare eller t.o.m. riksdagsman (Och då tillhörde man verkligen bondearistokratin). Och man hade det garanterat fetare som frälsebonde på en stor frälsegård än som skattebonde på en liten skattegård. Så jordnaturen betydde inte så mycket som ibland görs gällande.
Men i Sverige kan man (till skillnad från förhållandena på kontinenten) inte säga att man har enkla anor som bönder. Till skillnad från de flesta kontinentala länder där all jord ägdes av krona, kyrka och adel, och bönderna endast var egendomslösa arrendatorer (och tidvis t.o.m. var livegna), har vi så långt vi kommer tillbaka i vår historia haft en fri och självmedveten (delvis dessutom självägande) bondeklass, som sett till att bevaka sina intressen. De svenska bönderna var politiskt en maktfaktor att räkna med, och kung eller adel, vilka växlade som tyngsta maktinstans, var ofta tvungna att ha bönderna på sin sida, för att kunna driva igenom sin politik.
Ibland hör man ju talas om att de svenska bönderna levde i yttersta knapphet och fattigdom. Det är en sanning med modifikation. Bönderna var nämligen långt ifrån någon enhetlig grupp, vare sig socialt eller ekonomiskt. För där fanns hela skalan: från mycket fattiga som fick utkämpa en daglig kamp för att klara uppehället, till de rikaste storbönderna, som inte det mycket sämre en en genomsnittlig adelsman, ibland kanske t.o.m. bättre.