Titel: Unga brudar
Skrivet av: Allan Hansson skrivet 2012-04-09, 18:03
Josefin Nilsson undrade om det kunde ha betydelse att hennes ana blev faderlös ett par år innan hon gifte sig 16 år gammal. Det kunde det säkert ha. Någon hade ju vårdnaden om henne, och en förmyndare hade utsetts. Om hon blev gift ung var ju förmyndarens uppdrag fort avklarat.
Jag har själv hittat några unga brudar. Där fanns t.ex. en sextonåring, som 1747 giftes bort med sockenskräddaren. Brudens far hade dött innan hon föddes, men hon var nog hyggligt förmögen. Hennes fars föräldrahem hade inköpts av hennes styvfar för hennes räkning när hon var tio år gammal, sedan hennes farfar fastrar och farbröder dött. Sockenskräddaren blev bonde på hennes gård. (Nio månader och fyra dagar efter bröllopet dog hon i barnsäng.)
I Naverstads socken giftes 1929 den fjortonåriga Barbro Olofsdotter bort med den 21-årige länsmanssonen Anders Borling. Barbro var föräldralös, och hennes farfar hade just dött. Tillsammans med sin yngre syster hade Barbro genom arv blivit ägare till en stor gård i socknen. Det ordnade sig för henne - hon blev husmor på gården, och hennes svärfar lämnade i samma veva sin befattning som länsman. Efterträdare blev den nygifte sonen Anders.
Barbro födde 11 barn. De tre döttrar som blev vuxna gifte sig alla femton år gamla, ja en var faktiskt bara fjorton, fast 1734 års lag hade satt femton år som undre gräns för kvinnor. Åtminstone en av döttrarna fick en gård som gåva av fadern vid vigseln - rimligen borde de alla tre ha fått det.
Det är ju uppenbart att de båda första unga brudarna var attraktiva brudar, eftersom de förde med sig en gård i boet, och det fanns ingen som egentligen såg till deras intressen. Men det är svårare att förstå varför länsmansdöttrarna blev bortgifta så tidigt.