Titel: Morgongåva
Skrivet av: Lena Thelin skrivet 2003-06-11, 21:32
Hej Malena,
Enlgt NE
morgongåva, brudgummens gåva till bruden på morgonen efter bröllopet. Gåvan utlovades enligt landskapslagarna redan på fästningsstämman, när äktenskapsavtalet slöts mellan kvinnans målsman, giftomannen, och fästmannen. Den kunde bestå av såväl fast som lös egendom och var hustruns enskilda egendom, men den förvaltades av mannen och utbetalades först vid hans död som en form av änkeförsörjning. Enligt stadslagarna utgick den endast om hustrun barnlös överlevde mannen. I Magnus Erikssons stadslag och i Magnus Erikssons och Kristofers landslagar infördes maximibelopp för morgongåva av hänsyn till mannens arvingar. Under 1600-talet uppfattades inte längre adelsmännens morgongåvor som gåvor med full äganderätt för hustrun utan endast som gåvor med nyttjanderätt för den efterlevande hustrun för tiden från mannens död till hustruns död. Jordegendom återgick därefter till mannens släkt medan övrig egendom fördelades enligt då gällande arvsregler. Morgongåveinstitutet fanns kvar i 1734 års lag med bibehållen skillnad mellan lands- och stadsrätt. Morgongåvan var enligt lagen obligatorisk. Med införandet av lika arvs- och giftorätt för man och kvinna 1845 infördes samma villkor för åtnjutandet av morgongåva på landsbygden som tidigare gällt i städerna, dvs. endast barnlösa änkor fick njuta avkastningen av morgongåva. Då hustru genom 1920 års giftermålsbalk erhöll arvsrätt efter mannen, om det inte fanns några bröstarvingar eller adoptivbarn, avskaffades morgongåveinstitutet.