Titel: Kusinäktenskap
Skrivet av: Harriet Hogevik skrivet 2011-09-24, 09:24
Hej! Det fanns många skäl till att man valde att gifta sig med en släkting. Min morfars mormor Christiana Jönsdotter f 1824 gifte sig 1846 med arvingen till den ena gården Bubacka Petter (III) Mellander. Den andra gården brukades då fortfarande av Petters farbror Johannes som hjälpt Petter med hans gård under de år då Petter (och hans syster) var minderåriga ägare. Några år senare tar Johannes son Daniel över den andra gården och gifter sig med Christianas lillasyster Albertina Jönsdotter f 1830 - alltså två kusiner gifta med två systrar brukar två intilliggande gårdar. Barn föds i båda familjerna. Hos Daniel och Albertina konkurs i samband med att Daniel dör i tuberkulos i början på 1860-talet. Något år senare dör även Christiana i samband med sin fjärde förlossning. Släktingar går in och hjälper Albertina med konkursboet. Petter och Albertina gifter sig och slår ihop de båda gårdarna (släktingarna löses ut) och de båda syskonskarorna som alltså är kusiner + sysslingar + sammanbagta syskon. En son (som jag förgäves försöker hitta ättlingar till i USA) föds tio månader efter detta bröllop (och en dödfödd tolv år senare). Som jag uppfattar situationen hade inte Albertina mycket annat val än att gifta sig med Petter. I denna uppfattning fick jag mycket mothugg av en annan, numera bortgången forskare, Bengt - Yngve Mellander - som menade att det kan ha funnits hur mycket kärlek som helst i en sådan relation. Och det kan det förstås - men väldigt praktiskt blev det. Och syskonskaran på sju som växte upp hade mycket bra relation sins emellan. Allt i Bro (O) Mvh Harriet