Titel: Vem är modern?
Skrivet av: Torbjörn Jerlerup skrivet 2011-03-05, 07:38
För det mesta är det ju så att de biologogiska föräldrarna också är de verkliga föräldrarna och traditionellt sett har det varit familjeband man följt. Men...
Jag kikade på en släkt som inte var min där sonen hade en stvpappa från vid två års ålder. Den riktiga var aldrig närvarande och inga syskon eller andra släktingar fanns i den släkten. Styvpappan var en bildad man från gammal prästsläkt (inte borgare som inte kunde läsa som den biologiska pappan) och verkar ha varit en god pappa enligt sonens anteckningar. Denne lärde sonen en massa om världen, tog med sonen utomlands och fick sonen att sedemera bli präst. Hans söner blrv också präster.
Traditionell släktforskning håller på det biologiska arvet. Men hela hans liv, det han tänkte och kände, och det han förde med sig till sina barn, och det som gjorde att han gifte sig med en prästfru, var INTE arvet från den biologiska pappan. Tvärtom var det minst 150 år prästättlingar (troligne mer) från styvfadern som bildade hans egentliga arv. Vill man veta hur förfädern VAR och vad han TÄNKTE och vad som formade hans liv och alla efterkommandes liv måste man studera både det biologiska arvet och det icke biologiska arbet, anser jag.
Jag har flera sådana exempel i min släkt. Tex han som härstammar från en pappa, född i Hishult, som dör när sonen var mycket ung. Det blir styvpappan har brås på sen och i hans (styvpappans) hembygd (Knäred) han senare växer upp, det blir stvpappans grannars flickor han börjar flirta med och senare gifter han sig med två av dem. Hishult betyder noll och inget för honom, vilket man ser i domboken.
Visst, jag har studerat Hishults anorna men minns att jag satt där med mitt släktforskningsprogram och insåg det absurda att jag kunde mata in hans pappa, som betydde noll för honom och väldigt lite för de efterkommande, medan styvpappan som format så många människors liv i efterkommande led, inte kunde matas in...
Jag säger inte att alla behöver vara som jag. jag är historieintresserad och vill veta hur folk tänkte förr. Jag kan känna större gemenskap med en bonde som inte är släkting än med en ättling i rakt nedstigande led, om jag på något sett får se hur den som jag inte är släkt med TÄNKER och KÄNNER, medan jag bara har torra fakta om släktingen.
Men det är jag. Andra trivs med att bena ut de biologiska sambanden bara. Smaken är som baken.
Den invändning jag har är bara att släktforskningsprogrammen bara tar hänsyn till det ena sättet att forska. Man kan bara skriva in en pappa och en mamma. Släktforskningsprogrammen är ganska stelbenta och rigida. Jag tror att detta nog beror på att alla program försöker anpassa sig efter gedcom-standardens alltför trånga kostym.
Kanske regnbågsfamiljerna blir det som förr eller senare innebär att släktforskningsprogrammen måste börja använda en flexiblare standard än gedcom?
Finns det för övrigt något alternativ till gedcom som tillåter fler än två föräldrar, är det någon som vet?