NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-01-13, 21:34: Hej Lisskulla!

Börja inte kasta delar av din släktforskning! Du är naturligtvis lika mycket släkt med din dotter, dotterdotter, mor och mormor som du är med din son, sonson, far och farfar.

Ovanstående resonemang, om ”att tillhöra en släkt”, till skillnad från ”att vara släkt med” (vilket redan diskuterats i de efterföljande inläggen) innebär ju olika saker. Begreppet tillhöra en släkt eller att tillhöra släkten X (vanligen men inte alltid med ett gemensamt släktnamn), innebär ju att man tillhör sin fars och farfars släkt, men inte farmors, morfars eller mormors släkter, vilka man dock härstammar ifrån och är lika mycket släkt med som farfars.

Det låter kanske paradoxalt, men om vi som exempel använder kung Carl XVI Gustaf, kanske du förstår vad jag menar. Han härstammar från husen Bernadotte, Sachsen-Coburg-Gotha (flera gånger om), Baden (eller Zähringen, som huset egentligen heter), Hohenzollern, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg (eller Oldenburg), Waldeck och Pyrmont, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg (Oldenburg igen), Anhalt-Dessau, Nassau-Weilburg, W?rtemberg, Leuchtenberg, Sayn-Hachenburg-Kirchberg, Sachsen-Weimar, Holstein-Gottorp (Oldenburg, för 3:e gången), Schaumburg-Lippe, Hohenlohe-Langenburg, Hessen-Kassel, Bayern/Pfalz/Wittelsbach, Wasa m.m., samt släkterna/ätterna Clary, Bauharnais, Tascher de la Pagerie, Danneskjold-Samsoe, Leijonhufvud, Eka, Ban?r, Sture m. fl.... (ja så gott som alla furstliga hus, och största delen av det medeltida frälset).

Han tillhör dock endast huset Bernadotte. Han hästammar ju från de andra och är därmed naturligtvis också släkt med dem, men tillhör inte dessa hus. I så fall skulle ju alla kungliga personer tillhöra alla hus samtidigt, varför indelningen i hus eller ätter skulle bli 1) fullständigt meningslös och 2) totalt kaotisk och omöjlig att bringa någon som helst struktur i. Kungen skulle ju inte längre vara just en Bernadotte, Han skulle ju vara allting på samma gång. Alltså skulle själva begreppet att tillhöra en släkt avskaffa sig själv, eftersom det inte längre skulle fylla någon meningsfull funktion.

Detta släktbegrepp, som ju inte endast gäller kungliga hus, utan ätter/släkter överhuvudtaget, är ju nämligen en metod att skapa en förståelig och gripbar struktur i något som annars skulle vara ett totalt kaos, i det närmaste omöjligt att strukturera ens för de främsta genealogiska experterna, och amatörerna skulle inte ha en chans.

Dessvärre hotar detta kaos att drabba oss genom nya namnlagen. När makar nu väljer vilket av makarnas namn man ska ta, och vid olika namn slumpmässigt (eller medvetet statusmässigt) väljer det ena oberoende av släkttraditioner och kontinuitet, eller väljer ett helt nytt namn, fastän man redan har ett alldeles utmärkt d:o med lång tradition, kommer ju släktbegreppet som sådant, att ställas inför svåra prövningar. Då blir det svårt att hitta några raka linjer mellan son, far och farfar osv., eller några rakt ned- resp. uppstigande led. Jag skulle då inte vilja vara släktforskare om 200 eller 300 år.... och detta trots att de tekniska möjligheterna då kan komma att vara oändligt mera utvecklade än vad vi idag kan ana.

Men det vet vi egentligen ingenting om. Vi kan inte vara säkra på att det högteknokratiseade och energislukande samhället vi känner idag kommer att bestå, ännu mindre utvecklas ytterligare. Kanske kommer vi inom en inte allför avlägsen framtid, ha betydligt sämre ekonomiska, tekniska och materiella resurser till vårt förfogande. Den just nu rådande situationen, när stora delar av vårt land är lamslaget, och avskuret från såväl elektricitet och telekommunikationer kan ge oss en tankeställare.... Kanske man i framtiden tänker tillbaka på tiden omkring 2000 som guldåldern, då mänskligheten hade nått höjden av rikedom och teknisk utveckling, innan det började gå utför.....

Men, som jag ofta brukar säga: jag hoppas att jag har fel....

En annan sak du skriver är: Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning. Nu behöver du ju som sagt inte göra det, men detta tankefel du gör om halva din släktforskning är intressant.(Jag har sett samma matematiskt felaktiga resonemang tvärtom; alltså från dem som hävdar att man inte skulle kunna räkna släktskap på fädernet överhuvudtaget, eftersom detta enligt deras mening skulle vara osäkert.) För det är faktiskt betydligt värre än så. Du skulle nämligen få ta bort betydligt mera än hälften. I 1:a generationen (alltså din föräldrageneration) skulle du få ta bort hälften, men i 2:a generationen ( din far- och morföräldragenerationskulle du få ta bort 75% eller 3/4, i 3:e generationen skulle du få ta bort 7/8, i 4:e skulle du ta bort 15/16, i 5:e 31/32 osv. osv. Vad du skulle få kvar, vore endast en person per generation, en rak faderslinje, alltså din ff ff ff ff etc. På samma sätt skulle de som underkänner den fädernesläktskap, och endast räkna möderneanor få endast en person per generation om man räknar bakåt: mm mm mm mm etc. I båda fallen, kan man nog konstatera att den antavla man skulle få, skulle bli aningen torftig.... (tala om understatement...) Det är ju en väldig tur att vi redan har kommit fram till att vi inte behöver göra några sådana bortoperationer...