NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-01-13, 17:48
Intressant! (Detta hänvisar till Gunnar Carlins inlägg kl 12.13; några ev. senare har jag inte hunnit se) Och sympatiskt! Det blir ju lika mycket kontinuitet och tradition i det som om det hela gått på fädernet. Mycket mera sympatiskt än dessa tvära brott mot kontinuitet och tradition som nya successionsordningen och nya namnlagen representerar. Och har man länge haft en sådan tradition, som beskrives ovan, vore det ju ett allvarligt ingrepp om någon plötsligt skulle införa manlig succession.
Så ni märker att vad brukar gå till storms mot, är när man uppifrån (oftast från politiker och jurister, mina speciella hatobjekt) medvetet eller omedvetet bryter en levande och fungerande tradition och kontinuitet. I synnerhet gäller detta när man försöker gå bakom ryggen på svenska folket, och kuppartat genomdriver tragiska kulturmord som otvivelaktigt är influerade av kortsiktigt mode- och trendtänkande. Och som i vanlig förmyndaraktig pampstil motiverar övergreppen med att det räcker om eliten (obs citationstecknet!) beslutar. För de förstår ju ändå allting bäst...., ja bättre än de som berörs av besluten.....
Jag är ingalunda, vilket vissa kanske har fått för sig, någon angängare till ett agnatiskt synsätt som ett självändamål, därför att jag skulle vara för någon sorts manlig hegemoni eller manlig företrädesrätt, vilket jag alltså inte är. Nej, om den historiska traditionen (och denna fortfarande varit livskraftig och fungerande) hade varit kvinnlig tronföljd och d:o namntradition, hade det självfallet varit detta jag hade strävat att försöka bevara och vidmakthålla. Men nu ser ju historien inte ut så.
Detta resonemang har ju beröringspunkter med det resonemang som fördes för några år sedan (jag minns nu inte rubriktiteln) om att sönerna skulle få faderns namn och döttrarna moderns, så att det i slutänden skulle bildas separata agnatiska och kognatiska släkter (men ändå inom samma familjer), med fasta släktnamn och ändå full kontinuitet. Detta skulle ju faktiskt, om sanningen ska fram, vara det enda system som fullständigt skulle kunna förena såväl jämlikhet/jämställdhetskriteriet med kontinuitetskriteriet på namnområdet. I alla andra system, existerande som tänkt, blir det ju alltid en av föräldrarna som får ge sig, stå tillbaka, och finna sig i att det ärvda släktnamnet inte förs vidare. För det där att ta båda föräldrarnas namn, och bara stapla och stapla, blir ju en omöjlighet på lång sikt. Redan efter 2-3 generationer börjar ju problemen hopa sig. Flera än två (möjligen tre) namn kan man väl i praktiken inte gärna ha. I Danmark finns ju namnkombinationer som Krag-Juel-Vind-Friis, Bille-Brahe-Selby och Berner-Schilden-Holsten, men de är nog närmast att betrakta som kuriosa. Skulle det hela sättas i system, skulle det bli såväl rörigt som opraktiskt och tungrott: God dag, mitt namn är Christopher Alexander Emanuel Bergström Majakowski Larsson Arosenius.... Nej, då blev det nog nödvändigt med ett urval, och då är man ju där igen.... Ska man offra farmors och morfars namn, eller....? Urvalet innebär ju tyvärr också att man tenderar att välja det namn (de namn?) som är mest välklingande och förmedlar den högsta sociala statusen. Därmed får ju ofta kontinuitetsaspekten och traditionen stryka på foten.
Som en kuriositet kan ju nämnas att Trestena (eller Trästena) på 1970-talet (eller möjligen i början av 1980-talet) innehades eller arrenderades av skådespelaren och mångsysslaren Per Oscarsson, som där bedrev kyckling- eller kalkonuppfödning, biträdd av sönerna Mikael och Boman (den senare nu också skådespelare).