NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2000-01-24

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2000-01-24
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2000-01-21, 11:35: Att inte kompisen skulle vara intresserad av om det är mormorsmor eller farmorsmor det rör sig om när man säger gammelmormor tycker jag får stå för den som gissar det, och är det så att folk i allmänhet faktiskt tycker att gammelmormor är ett fullkomligt naturligt ordval, och inte ens reflekterar över vad tanten egentligen är, har vi verkligen fördummat språket. Just gammelmormor anser jag alltså ett fördummande ord som ord betraktat, nu när det trots allt finns bättre fungerande ord att använda. Återkommer till det på slutet.

MEN - som sagt - hur du tilltalar henne är naturligtvis en sak mellan dig och henne, även om gammelmormor är ett dumt ord att använda även i det sammanhanget, eftersom det ständigt uppfattas som en naturlig beskrivning av vad tanten är, och hänger med även när man nämner henne för någon annan.

Jag gillade uttrycket osläkt, och ditt kardinalexempel på detta. Jag förmodar att din pappas frus före detta mans döttrar enbart är före detta mannens döttrar, och inte gemensamma med pappas fru.... (Tvärtom är väl då deras mamma din pappas nya frus före detta mans nya fru...) Jag hoppas du har hört På hårets underbara monolog med tjejen som berättar om vilka hon ska tillbringa sin sommar med hit och dit.

Pappas fru är ett annat uttryck man tydligen kan diskutera. När min pappa gifte om sig 1996 hävdade min mor och styvfar att det skulle vara fel av mig och min syster att kalla pappas fru för styvmor, bara för att hon inte blivit vår pappas fru förrän nu när vi var vuxna. Eller kalla henne och kalla henne - använda ordet styvmor ska jag väl säga. Vi kallar henne bara Ulla, som hon heter. Men just i ett sådant här sammanhang anser ju jag att det är enklare att kunna säga att Ulla som jag talar om, det är min styvmor, än att behöva krångla till det och säga att hon är min pappas fru.

Någon som är min pappas fru anser jag är min styvmor, lika väl som min mammas man är min styvfar, även om de aldrig heller gifte sig förrän jag var vuxen. Däremot växte jag upp med mamma och denne styvfar, men då var han alltså bara plastfarsa...

Är det någon som håller med om att styvmor bara betecknar pappas fru om man växer upp med henne och pappa när man är barn?

Själv tycker jag alltså att styvfar och styvmor är beteckningar för en ny make till mamma respektive hustru till pappa, oavsett om de gifter sig när jag är tre år, och växer upp med dem, eller om min pappa skulle gifta om sig när han är 70 och jag är 46. Styvmor är i endera fallet en enkel och funktionell beteckning ur min synvinkel på vad min pappas nya fru är till mig.

I fortsatt iver att vara lustig tänkte jag antyda skillnaden mellan en svärstyvfar och en styvsvärfar, men insåg strax att en styvsvärfar inte är ett relevant begrepp. En svärstyvfar är uppenbarligen din mans eller hustrus styvfar, men vems svärfar skulle en styvsvärfar vara?

Däremot måste det naturligtvis vara skillnad på din styvfars gamla pappa och din pappas gamla styvfar - styvfarfar och farstyvfar....! Nä förresten, vid farstyvfar går nog gränsen. B-)

Det är just det här jag är ute efter när jag vänder mig emot det utbredda användandet av ett onödigt och, som Tord påpekar, irrelevant ord som gammelmormor, när vi nu i svenska språket har en sällsynt rik flora av ovanligt deskriptiva släktskapstermer.

Mormorsmor förstår vem som helst vad det innebär, farmorsmor, morfarsmor och farfarsmor likaså. Gammelmormor är däremot ett ord utan någon som helst självklar betydelse. Det närmaste en någorlunda allmän betydelse av ordet man kan komma är väl då att det ganska säkert är en kvinnlig ana i tredje generationen. Men det behöver ju inte ens betyda det, det kan ju vara någon som kallar sin mormor för gammelmormor bara för att hon är så ohyggligt gammal...!