NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2000-01-24
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2000-01-24
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 1999-12-13, 15:49
Det här är en grej jag funderat mycket på, även om jag aldrig själv hann träffa någon av mina anor i tredje generationen.
Jag tycker det känns principiellt fel att inte utnyttja den möjlighet som är så unik i svenska språket att verkligen kalla någon för det de är.
Uttryck som gammelmormor eller gammelfarmor kan i olika familjer betyda nästan vad som helst. En gammelmormor är förmodligen mormorsmor eller farmorsmor till den som kallar henne så, men risken är ju också att hon kallas gammelmormor i alla familjer där hon har barnbarnsbarn. Ännu värre är det väl redan från början med gammelfarmor. Det kan vara farmors gamla mamma som åsyftas, det kan vara pappas farmor eller mammas farmor, och det kan säkert även här ha blivit gammelfarmor hos alla barnbarnsbarn, även om hon i något fall rentav är mormorsmor.
Nu har ju tendensen slagit om till senare familjebildning än tidigare, när folk börjar leva riktigt länge, så barnbarnsbarnbarn är väl mera undantag att man hinner uppleva, men det förekommer ju det också. Då lär det bli ännu mer fantastiska kombinationer...
Min styvfars gamla mamma hade t ex hunnit uppleva åtskilliga barnbarnsbarnbarn om hennes barnbarnsbarn hade bildat familj i samma ålder som hon själv och barnen och de flesta barnbarnen, men nu föddes det första i år, så hon missade med ynka två år...
Slutsats är väl att jag principiellt anser att man ska använda vår unika chans i svenska språket att särskilja farfars far från mormors far och farmors mor från morfars mors, men jag har all förståelse för alla familjer där det av olika skäl blir mest praktiskt med andra arrangemang.