Titel: Homosexualitet förr i tiden
Skrivet av: Allan Hansson skrivet 2008-01-16, 14:31
Ann-Mari, det är en knepig fråga du ställer. Det finns inte så mycket skrivet om känslomässiga förbindelser mellan män, och möjligheten att visa dem offentligt, i varje fall inte när det gäller svenska förhållanden. Men i Sympatiens hemlighetsfulla makt, red. Göran Söderström (utgiven 1999) finns en artikel om Pontus Wikner, som ju hade flera kända känslomässiga förhållanden med män. (Av Wikners postumt publicerade bok, Psykologiska självbekännelser, framgår att åtminstone en del av förbindelserna också var sexuella.) Wikner levde i en tid, då ”vänskapssvärmeriet” mellan män frodades. Så här står det i inledningen till artikeln om Wikner:
Vänskapssvärmeriet var var delvis en ”kulturfråga”. Både romantiken som kulturströmning, och det religiösa svärmeri som tog vid när romantiken dog ut, gav varma känslor mellan män en kulturell överbyggnad som både legitimerade känslorna, och gjorde det möjligt och önskvärt att uttrycka dem offentligt.
Men 1800-talets vänskapssvärmeri var inte begränsat till studentkretsarna eller till vissa samhällsklasser. Snarare var det ett beteende som vid denna tid var möjligt för alla män, alltså en egenskap hos den manliga mansrollen som sådan. Två män kunde i mitten på 1800-talet demonstrativt gå arm i arm och i viss utsträckning t.o.m. omfamna och kyssa varandra utan att det väckte något större uppseende. Åtminstone så länge ett grundläggande villkor var uppfyllt: relationen fick inte te sig som en ersättning för - eler imitation av - förhållandet mellan man och kvinna. Då (men först då) lurade ”osedligheten” bakom knuten.
Givetvis kunde denna sortens vänskapssvärmeri, precis som i Pontus Wikners fall, rymma även sexuella inslag. Men detta avser ju decennierna kring 1860-talen, och inte 1910-talet. Det som hänt under tiden var att homosexualitet fått ett namn och uppmärksammats och gjorts till ett problem. Sexuella förbindelser mellan personer av samma kön straffbelades 1865 (enligt 1734 års lag var detta inte ett brott). Från ca 1905 slog tidningarna upp stort de få rättegångar mot homosexuella som förekom, så 1915 var det nog inte tillrådligt för två män att gå arm i arm eller hålla handen. Det skulle väcka uppmärksamhet.
Just därför skulle jag gissa att de båda männen som höll varandra i hand på ett fotografi ville uttrycka att de var mer än vänner. Särskilt modigt behövde det inte vara. Ett foto i ett fotoalbum är inte offentligt. Ägaren av fotoalbumet bestämmer ju själv vilka som får bläddra i det.