Titel: Homosexualitet förr i tiden
Skrivet av: Håkan Skogsjö skrivet 2000-04-28, 14:44
Jag har gjort samma iakttagelse som du. Trots att jag under årens lopp plöjt mängder med domböcker kan jag bara påminna mig att jag stött på två typer av sexualbrott, dels sex utom äktenskapet (lönskaläge, enkelt hor och dubbelt hor) och dels sex med djur. Häromåret skrev jag en artikel om »Sex på 1600-talet» med exempel hämtade ur 1600-talet domböcker på Åland. Så här skrev jag om homosexualitet:
»Rättegångsprotokollen är en vansklig källa till sexualitetens historia. Vi får förvisso kunskap om det som inte var tillåtet, det som ansågs onormalt eller oacceptabelt. Däremot tiger protokollen om det normala och tillåtna. Därför får vi exempelvis aldrig veta någonting om synen på sex inom äktenskapet.
Homosexuella relationer var i de flesta europeiska länder straffbara långt in på 1900-talet. Men på 1600-talet sågs homosexualiteten enligt Peter Englund inte som något större problem. Några lagar som straffade homosexuella fanns inte. Inte heller är några rättsfall där homosexuella stått till svars för sina handlingar veterligen kända i Sverige.
Däremot ska en del av de offer som krävdes i den uppiskade stämning som rådde under häxprocesserna i slutet av 1600-talet ha varit homosexuella, som alltid tycks ha fått sitta emellan i tider av oro och förföljelse.
Rimligen förekom homosexuella relationer på Åland under 1600-talet, men utan att det väckte något uppseende. Den uttalade homofobi, vars efterdyningar fortfarande präglar det västerländska samhället, är av yngre datum. Inte minst under den viktorianska epoken på 1800-talet laddades det könsliga fältet med skam, noterar Peter Englund.
- Det stora felet i det viktorianska tänkandet - ett fel som förföljer oss än i dag - var tron på att det fanns en sexuell norm, alltså ett slags erotisk motsvarighet till riksmetern, som kunde brukas till att dela upp aktiviteter i ”normala” och ”onormala”. Det som gjorde detta än mer vansinnigt var att man då inte heller såg normaliteten som en genomsnittlighet; normen var snarare något som man med möda skulle sträva efter, skriver han ”Den viktorianska sexualiteten” (Förflutenhetens landskap, 1991).
Om homosexuella relationer inte vållade något större uppseende på 1600-talet, var förhållandet rakt motsatt när det gällde tidelag. Personer som satte på grisen, fåret eller kon hade förverkat sin rätt att leva. 1734 års lag svävar inte på målet: ”Hvar som hafver tidelag med fä, eller andra oskiäliga diur; then skal halshuggas, och i båle brännas, varde ock samma diur tillika dödadt och brändt.”»
Jag skulle alltså tro att man tillämpade Mose lag selektivt och endast valde att följa den när den överensstämde med det allmänna rättsmedvetandet vid den aktuella tidpunkten. Den nämnde Peter Englund är förstås historikern och författaren Peter Englund, som skrivit några essäer om sex förr i tiden i »Förflutenhetens landskap».