Titel: Penningvärde
Skrivet av: Marianne Pålsson skrivet 2003-04-15, 19:58
Jag har nu läst i Per Clemenssons och Kjell Anderssons bok - Släktforska, Steg för Steg: MORGONGÅVA Vid giftermålet utfäste sig mannen att skänka en morgongåva. Namnet har utfästelsen fått för att den ursprungligen gjordes morgonen efter bröllopsnatten. Morgongåvan kunde sägas vara en ersättning för hemgiften och i övrigt för hustruns arbete för boets förkovran, som det heter i Nordisk familjebok. Morgongåvan utbetalades inte i kontanter vid bröllopet, utan stod kvar i boet. Vid mannens död innebar denna fordran att änkan hade rätt att få ut sina pengar. Man kan alltså se morgongåvan som en änkepensionsförsäkring. För att skydda mannens övriga arvingar fanns i 1734 års lag vissa begränsningar. Så kunde änkan t ex inte kräva mer än 1/3 av boets fasta egendom och inte mer än 1/10 av dess lösa egendom. Utfästelse av morgongåva kom på många håll ur bruk redan vid 1700-talets slut, men levde uppenbarligen kvar i denna trakt. Syftar på Fröjereds pastorats lysnings- och vigselbok 1769- 1854, och en lysning - vigsel år 1820.(Västergötland)
Min ana, som enligt vigselboken skulle ha rätt till 30 Lod Silfver, gifte sig år 1829 i Mularp, Västergötland.