Titel: Fjärding
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2004-02-26, 21:41
En allmänt spridd vanföreställning är att det sedan arla urtid funnits något som kallas svenska mått, t ex en svensk tunna.
I själva verket rådde under hela medeltiden och en bra bit in på 1600-talet närmast fullständig anarki i måttsystemen över hela norden, åtminstone sett från centrala riksperspektiv. Om vi tar de svenska spannmåtten som exempel och håller oss till 1550-talet kan det visas att stockholmsspannen då rymde 46,9 liter. I Uppsala fick man däremot 52,8 liter i sin spann, i Söderköping 54,3 och i Västmanland inte mindre än 58,6. Tunnmåttet fanns överhuvudtaget inte i Svealand, åtminstone inte i spannmålssammanhang. Om man inte räknade spannmål i pund (8 spann) så räknade man i tön (6 spann). I Västergötland, Småland och på Öland mättes däremot spannmål i skäppor, av vilka det gick 6 på en tunna. Den småländska skäppan var naturligtvis inte lika stor som den västgötska osv. Tunnan i fråga torde alltså ha varierat mellan 115-120 liter ungefär, beroende på var man befann sig.
Trots att spannen i Stockholm var om knappt 47 liter blev den till västmanlandsspannen bättre anpassade Rostocktunnan (117,3 liter) på 1550-talet officiell slottstunna för Stockholms slott och därmed det första allvarligt menade försöket att skapa något slags centralstyrd ordning i måttkaoset. Större framgång nåddes dock först med den s k gamla stockholmstunnan som var aningen (några deciliter) mindre än den av Stiernhielm på 1660-talet introducerade 146,6-literstunnan. Om inte jag minns fel användes gamla stockholmstunnan för första gången i större omfattning i samband med att en årlig förmögenhetsskatt på boskap och utsäde började tas ut på 1620-talet. Det fanns vid denna tid också en rätt västgötatunna om 176 liter.
Ett annat exempel på oordningen är lispundet. Omkring 1560 var ett lispund 6,2 kg, d v s i Stockholm. I t ex Närke var det emellertid 7,2 kg, eller 7,6, eller 8,1, beroende på var i landskapet man befann sig. Det var inte mycket, menade kanske Vadstenaborna som var vana vid ett lispund om 9,0 kg. Värst var man dock i Jönköping där det ansågs att ett rätt lispund nog var 10,6 kg.
En svensk mil då? Fanns ingen sådan. I Uppland var milen fortfarande under 1600-talets första hälft 10,7 km, i Västergötland däremot omkring 13 km. Faktum är att ingen vet riktigt exakt. Först i 1649 års gästgivareordning fastslogs att upplandsmilen om 6000 famnar = 10688,54 meter skulle gälla över hela landet. Därmed tillmötesgick man borgerskapet som på 1643 års riksdag storligen klagade över att på det som i en del av riket gällde som en rätt mil kunde gå två, tre, eller t o m fyra i andra landskap.
När man alltså i litteraturen eller på Internet ser uppgifter om gamla svenska mått eller dylikt, så ska man ha klart för sig att så förfärligt gamla är de oftast inte.
[källor: Ferm 1990 (se ovan), Hakon Swenne, Svenska adelns ekonomiska privilegier 1612-1651 (Göteborg 1933), anteckningar i Det medeltida Sveriges arkiv, Riksantikvarieämbetet]
Av det ovanstående förstår ni kanske vart jag vill komma? I Jämtland användes varken en svensk eller en dansk eller norsk spann på 1500-talet. Nej, där användes naturligtvis jämtlandsspannen. Hur många liter den rymde? Det vet jag inte, och jag vet faktiskt inte om någon annan vet det heller. Möjligen någon på länsmuseet, för en sådan har väl republiken i fråga?