1) jur. måttsenhet använd vid den beräkning af de olika gårdarnas storlek som reglerar de utskiftade andelarnas storlek vid delning af en bys ägor; efter denna måttsenhet beräknad storlek af en bys gårdar; vid utskiftning tillämpad delningsgrund; andel som efter gällande delningsgrund tillkommer de olika gårdarna i en bys ägor; (rätt) förhållande mellan de olika gårdarna i en by med afs. på utskiftade andelar i byns ägor; jfr BY sbst.² ², äfvensom -MÅTT samt BY-SKIFTE 1. Kom för räten Jönss påuelson i hulstadh och sigh storligenn besuerer vtöffuer sin granne .. om räte by måll, det honom der vthij skulle warra skeedt någet förnär. ÅngermDomb. 9/7 1635, fol. . Om uhrfieldar påmintes, at de eij gå bya måhl emellan, emedan de altid höra och brukas til andra byar, än de liggia uti. FörarbSvLag 1: 11 (1687). Aflops dike bör läggas af oskift mark, .. Och then sin åker thervid får, niute en aln til ren, utom byamål. BB 4: 2 (Lag 1734). Gamle Skatten, bestående af Jordeboks- och Mantals-ränta tilhopa, ware Byamål för hela Skåne, alt Småland. PH 5: 3385 (1752). Kring sjelfva byn med hans tomter slöt sig åkermarken, som var fördelad på byns innebyggare efter bymålet. HILDEBRAND Medelt. 1: 48 (1879). Fastighetens byamål. NordT 1898, s. 662. [2]
2) (?) sammanfattning(en) af en bys l. stads gemensamma ägor; jfr -LAG 3; ofta öfvergående i bet.: byalag (se d. o. 1 b); jfr BY sbst.² ² o. 4. Borgerne her i staden, hade .. hugget på deress (dvs. böndernas i Holsorp) byamåll - 19 fellor. VRP 1628, s. 284. På stadzens Byamåll. Därs. Bönderne i Bya-målet, jemte Betjenterne måge draga omsorg, det Rote-hemmanen måge wäl hållas wid magt. LMil.. 4: 911 (1696). Af hvilka Hemman eller hemmansdelar Byamålet eller Samfälligheten består. SPF 1840, s. 25
Byamål: delningsgrund vid jordskifte, se Attung, Markland, Tegskifte. http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=20244 -------------------------------------------------------------------------------- ----------------------
Här i landet finns olika skiftesformer omtalade sedan 1200 talet. Vi vet att följande skiftesformer har förekommit:
Hammarskifte
Byamålet var en gammal regel från tidig medeltid som innebar att hemmanet skulle ha lika mycket av bynsjord som dess andel i bytomten var. Utgjorde hemmanets andel i bytomten 1/5 skulle dess andel i all byns mark vara l/S. Allt enligt landskapslagarna: tomt är tegs moder.
[s. 99] III. Huru tomt skall börjas efter byamål.(14) Tomt skall man börja efter byamål,(15) efter penningland och örtugland, öresland och markland, efter attungsland och halv attung.(16) Därvid skall envar taga emot sin lott, som han äger i byn, och envar råda över sin lott, vare sig han äger mera eller mindre. Ingen får fråntaga en annan hans lott, utan att han gör sig skyldig till laga böter.(17) (Här står dock inget om det gotländska markelej!)
Källa: Magnus Erikssons landslag http://www.vv.se/PageFiles/19301/magnus_erikssons_landslag.pdf?epslanguage=sv
byamål, från fornsvenskans mal avmätt jordstycke, på medeltiden angav det jordens värde och andelen i byn, skifteslaget, samt byns oskiftade delar. Byamål var den indelningsgrund som gårdarna i en by använder vid skiften. Olika sorters byamål i olika landsändar är bol i södra Sverige, attung i Östergötland, markland, öresland, örtugland i mellersta Sverige), markelej på Gotland. även alnar och stänger, som användes vid mätningen av jörd vid skiften.
Källa: Liten Historisk-Geografisk Ordlista (LHGO) Förklaring till 277 uppslagsord 1:a versionen 1997 uppdaterad senast 9 januari 2007 Sammanställd av Ulf Jansson http://people.su.se/~ulfjan/LHGO.htm#B Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band II spalterna sp 389-396 och 401-403 (1957).
Om byamål och skälsland i Norrland: http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=18257&ptid=0&column=title&value=Sk%C3% A4lsland+-+ett+byam%C3%A5l+i+Norrland%3F -------------------------------------------------------------------------------- ---
Många exempel på byamål och dess tillämpning finns i:
Olof Karsvall 2008-11-10 olof.karsvall@riksarkivet.ra.se, 08-737 64 23 UTJORDAR EFTER DE ÄLDRE GEOMETRISKA KARTORNA 1633-1650 Utkast till Uppsala högre seminarium i agrarhistoria, 12 november 2008.
http://62.20.57.210/ra/jordebok/karsvall/karsvall-utjordar-slu-2008-11-12-liten. pdf -------------------------------------------------------------------------------- ---------
Liknande oklarheter tycks dyka upp ganska regelbundet i de fall där forskare tränger in i 1600- och 1700-talens lagstiftning på något område. Formuleringar som kan tolkas på olika sätt har påvisats i 1680- och -90-talens lagstiftning kring hemmansklyvning, i det tidiga 1700-talets lagar kring bördsrätt och bördslösen och i 1700- och 1800-talens lagstiftning kring burskap i städerna. Otydliga 1600-talsförfattnignar har påvisats även beträffande soldaternas skattefrihet.24 Även i 1757 års storskiftesstadga finns svårförenliga paragrafer. Där förordades, att varje bonde skulle tilldelas ett enda stycke jord, men förutsattes å andra sidan att byarna skulle finnas kvar. 1800-talets enskifte och laga skifte visade i efterhand hur oförenliga dessa båda ambitioner var. 25 En annan oklarhet som gav utrymme för skilda lokala
24 Lars Herlitz, Jordegendom och ränta. Omfördelningen av jordbrukets merprodukt i Skaraborgs län under frihetstiden. Göteborg 1974, s. 162-166; Christer Winberg, Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier. Stockholm 1985, s. 67-68; Nils Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet. Stockholm 1924, s. 115; Gösta Lext, Mantalsskrivningen i Sverige före 1860. Göteborg 1968, s. 54-57. 25 Årstrycket 5/4 1757, s. 2 o. 4; Bäck 1984 s. 189-190; Carl-Johan Gadd, Den agrara revolutionen 1700 --1870. (Det svenska jordbrukets historia. Del 3). Stockholm 2000, s. 276-277, 290, 294.
tolkningar och förfaringssätt gällde delningsgrund, dvs. vad som skulle avgöra hur mycket jord varje bydelägare skulle få efter skiftet. Först under 1760-talet bestämdes att, i de områden där allmänt byamål saknades, arealinnehavet före skiftet skulle avgöra hur mycket jord varje skiftesdeltagare skulle tilldelas efter omfördelningen.26
En tredje otydlighet, såväl i storskiftesstadgan som i dess föregångare, 1749 års lantmäteriförordning, gällde huruvida man skulle skifta mellan jordebokshemman eller hemmansdelar. Lagtexterna använder här termerna ”gårdar”, ”grannar” och ”hemman” som alla går att tolka på olika sätt. Detta öppnade för regionala skillnader i utförandet av skiftet. I delar av Västsverige skiftades mellan jordebokshemman, i Öst- och Sydsverige mellan hemmansdelar. Denna regionala variation iakttogs även under det tidiga 1800- talets enskifte, men inte längre under laga skiftet.27
26 L. Herlitz 1974 s. 196-204. 27 Gadd 2000 s. 276, 291-292; Kerstin Härnqvist,: ”Enskiftet i Skaraborgs län 1804-1827” (lic.- avh.). Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet. Göteborg 1987. 28 Bäck 1984 s. 208; Staffan Granér, Samhävd och rågång. Om egendomsrelationer, ägoskiften och marknadsintegration i en värmländsk skogsbygd 1630-1750. Göteborg 2002, s. 283-285; Birgitta Olai, ”... till vinnande af ett redigt storskifte...” En komparativ studie av storskiftet i fem härader. Uppsala 1987, s. 48, 73.
Källa: VARFÖR ÄR ÄLDRE NÄRINGSLAGSTIFTNING SÅ OKLAR? - KRING EKONOMISK LAGSTIFTNING, LAGEFTERLEVNAD OCH SEDVANA, CA 1680-1850 Carl-Johan Gadd, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet http://www.hgu.gu.se/files/ekonomisk_historia/h%C3%B6greseminariet/gadd_%20lagar _29%20dec.pdf