Titel: Äganderätt till jord
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2000-07-17, 22:58
Ingrid: Det gäller här för det första att inte förväxla hemmansklyvning eller skiften med ren nyodling, eller att förväxla sekundär torpbebyggelse och backstugor inom en bys av ålder etablerade gränser med en avgärdaby.
Magnus Erikssons landslag är tydlig på denna punkt: Nu grundas en ny by från en gammal; det kallas avgärdaby... (Byggningabalken XXX). Detta innebär alltså en planerad utflyttning från den gamla byn. Någon, eller några, brukare flyttar från den gamla byn till ett nytt läge och bryter upp nya åkrar för odling. Den gamla byn kallas i den medeltida lagtexten för Odalbyn.
Att grunda en ny by på detta sätt var av nödvändighet ett beslut som måste fattas av odalbyns brukare gemensamt. Ett sådant beslut förutsatte vidare ett rejält ackumulerat resursöverskott. Att grunda en ny by kunde inte göras med tomma händer, utan det var ett mycket resurskrävande företag. Man kan alltså knappast säga att avgärdabyn lade beslag på en del av odalbyns begränsade resurser, utan snarare var det så att odalbyns rikliga överskottsresurser närde avgärdabyn tills den senare så att säga kunde stå på egna ben.
Hur rättigheterna gällande oskiftade allmänningar skulle hanteras mellan den gamla byn och den nya regleras i omedelbar anslutning till det ovannämnda i lagtexten. Magnus Erikssons landslag ersattes sedan av 1734 års lag (Byggningabalken kap 19: Om avgärda bys rätt), där begreppet bolby dyker upp i lagtexten som beteckning på moderbyn.