Titel: Äganderätt till jord
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2000-07-16, 16:18
Anita: Staten hade ingen anledning att motsätta sig nyodligar i skogen, tvärtom. Från och med Gustav Vasas regeringstid arbetade staten mycket aktivt för att de som så att säga var övertaliga i den etablerade jordbruksbygden skulle flytta ut i skogen och anlägga nya jordbruk. Till den gruppen hörde bl a husmän och avdankade soldater. Detta innebar ju ökade skatteintäkter för kronan. Det uppstod naturligtvis med tiden starka intressekonflikter mellan nybyggare och bönder, inte minst på grund av att de sistnämnda sedan urminnes tid utnyttjat skogen på olika sätt som sin utmark. Undersökningar i Hälsingland (av Stefan Brink) har visat att det inte fanns något sådant som outnyttjad skog i det område han undersökt. Varenda kvadratmeter av skogen var i praktiken upptagen av någon by/gård.
Jag är inte så väl insatt i hur just skiftesreformerna i praktiken förändrade situationen (1800-talet är nutidshistoria från mitt perspektiv), men det är högst sannolikt att de kungliga breven åtminstone delvis motiverades av att dessa intressekonflikter aktualiserades av olika skäl. Dessutom hävdade kronan från 1500-talet med allt större emfas en principiell överäganderätt till all jord inom rikets gränser. I dess mest extrema form har detta anspråk uttryckts så att det enda skattebönderna egentligen ägde var rätten att betala skatt. Nybyggarnas brev kan alltså i ett längre historiskt perspektiv ses som en slags vidareutveckling av kronans förläningsbrev. Innehavet av skattejord var villkorligt och jorden kunde (åter) tillfalla kronan som s k skattevrak om inte skatten erlades.