Titel: Äganderätt till jord
Skrivet av: Anita Berglund Eriksson skrivet 2000-07-16, 14:01
Denna fråga berör lite av den fråga som jag ställt här i Ordet är fritt/Utflyttningen till Norrland. Många människor flyttade från bla Dalarna, Värmland och Småland till det inre delarna av Norrland i början och även senare delen av 1800-talet och tog sig mark och skapade nybyggen mitt i skogarna.
Även före Laga skifte 1827 så fanns det väl någon som ägde skogen? I Norrland, förmodar jag, tillhörde det mesta av skogen staten och på en del håll ägde även bönder marken. Nybyggarna måste ha haft någon rätt att bosätta sig och odla mark. Var de tvungna att skaffa tillstånd eller fanns rätten ändå?
I en liten skogsby i Ångermanland som jag väl känner till kom ett par dalkarlar vid mitten av 1820-talet och började odla mark. Efter en tid så opponerade sig några bönder som ansåg sig ha rätt till marken och krävde marken tillbaka. Dalkarlarna visade då upp ett kungligt brev där det stod att de hade rätt att att grunda nybygge på kronans mark eftersom de tidigare varit soldater. Bönderna fick till en början ge med sig eftersom de inte varit förutseende nog att kronlösa marken. Det hör sedan till historien att bönderna försökte senare att få nybyggarna att skriva under en skrivelse att fejden skulle läggas ner coh nybyggarna som ej kunde läsa eller skriva skrev glatt på med sina bomärken. Det visade sig att de istället skrev på en avsägelse av byn, men tursamt nog hade bönderna glömt att också få hustrurnas bomärken, så nybyggarna kunde behålla halva byn.
Efter Laga skiftes genomförande, som tog många år att genomföra på sina håll, förändrades säkerligen förhållandena så det blev svårare att börja nybyggen. Det skulle vara intressant om någon kände mer till hur nybyggen kunde påbörjas med eller utan tillstånd, och om det var vanligt att ovan nämnda Kungliga brev utfärdades innan ett nybygge kunde börja?