NULL
Skriv ut sidan - Trolovning, bekräftelse och separation, juridiskt eller kyrkligt avtal ?
Anbytarforum
Titel: Trolovning, bekräftelse och separation, juridiskt eller kyrkligt avtal ?
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2005-09-10, 02:55
Trolovning var den gamla, juridiskt bindande akten för att gifta sig. Ett äktenskapskontrakt ingicks - mellan släkterna, kontrahenterna hade inget med saken att göra. Den senare vigseln i kyrkan var bara grädde på moset, kosmetika, hade ingen juridisk betydelse. Förrän 1734. 1734 kom nämligen vår nya lag (som fortfarande gäller även om det inte är många ord i den som fortfarande finns kvar sedan den tiden) och då infördes istället att kyrklig vigsel var det enda som var juridiskt bindande. Detta hade kyrkan - först den katolska och senare den protestantiska - kämpat för sedan den dagen Ansgar satte foten på svensk jord. Nu var emellertid folk - särskilt den konservativa allmogen naturligtvis - så obstinata att de inte fullt ut accepterade denna nya ordning. Det gamla äktenskapskontraktet fick därför behållas mot att man kallade det äktenskapslöfte dvs trolovning. Det antecknades inte av kyrkan - det vore ju att upphöja det till dess gamla rang och betydelse - men paradoxalt nog ansågs det alltså vara ett äktenskapshinder och kunde bara brytas av domkapitlet, precis som för ett äktenskap. Prästen i församlingen var väl medveten om vilka som trolovat sig eftersom det var en stor händelse som måste ske inför vittnen (förlovning kan däremot ske utan vittnen). Flyttade någon av kontrahenterna under trolovningstiden stod det på flyttsedeln att vederbörande var trolovad - man hade alltså svårt att flytta ifrån sin trolovning om man nu skulle ångra sig eller så. Praktiskt hade det också den följden att det inte alls var ovanligt att de trolovade flyttade ihop - enligt den gamla seden var de ju redan gifta - och följden blev naturligtvis inte sällan att flickan inte kunde bära krona på bröllopet. Barnet blev dock äkta eftersom det föddes efter vigseln (har personligen sett en notis där föräldrarna varit gifta i exakt en (1) dag, kort graviditet kan vi säga). Men det hände naturligtvis titt som tätt att det inte blev något bröllop av olika skäl: en sjöman som inte kom tillbaka från en resa, någon som ångrade sig och rymde sin väg etc. Kunde kvinnan då visa att hon faktiskt var trolovad så fick både hon och barnet en mycket bättre ställning, både socialt och juridiskt. Det var därför oerhört viktigt att få barnet antecknat som trolovningsbarn (vilket vanligen gjordes både i födelseboken och i Hfl); även om skälet var att bröllopet bara var uppskjutet och faktiskt genomfördes en kort tid efter barnets födelse så antecknades barnet som trolovningsbarn i mellantiden (var fadern och den sedermera äkte mannen samma person så blev barnet ju äkta i o m giftermålet) - man kunde inte vara säker på om vigseln verkligen skulle bli av och då kanske man stod där utan den viktiga anteckningen. Barnet kunde faktiskt också bli trolovningsbarn om man ingick trolovningen efter barnets födelse (samma resonemang som för äktenskap alltså).
Trolovningsbarn hade rent juridiskt en mycket starkare ställning än ett vanligt illegitimt barn. Fram till 1917 hade det faktiskt samma ställning som ett barn fött i äkta säng och från 1917 till 1970 hade det en mellanställning (t ex i fråga om arv). Här böjde sig alltså lagstiftaren 1734 inte för kyrkans krav utan följde landets urgamla sed. Faktum är att ju just behandlingen av trolovningsbarn på många sätt ogiltigförklarar kyrkans anspråk på att vara den enda lagliga möjligheten till att ingå äktenskap. Man kan också spekulera i om trolovningens oerhört starka ställning inte också påverkade svenskarna att så snabbt acceptera samboskapet; sambo är ju bara en modern term för den gamla trolovningen. Det lustiga är bara att man i utlandet pga samboskapet såg svenskarna som moderna och frigjorda - medan vi i själva verket alltså följde en urgammal tradition...
Trolovningarna - kontrakten - kunde naturligtvis vara muntliga eller skriftliga men de var alltid privata (jämför med ett vanligt köpekontrakt på lösegendom!) och de finns därför inte bevarade i något offentligt arkiv. Utom om det blev bråk om dem naturligtvis, eller någon av parterna ville bryta trolovningen. Trolovningar som på något sätt havererade kan det därför finnas spår av på tre ställen: 1 i en vanlig domstol om endera parten inte ville gå vidare och gifta sig (den förfördelade parten stämde för brutet äktenskapslöfte, ville ha igen eventuella trolovningsgåvor och inte sällan även pengar för att ersätta för sådant man lagt ut för det planerade bröllopet/senare äktenskapliga samlivet (typexempel, betalat arrende för en gård)) 2 i domkapitlet om man ville bryta trolovningen 3 i kyrkböckerna om ett trolovningsbarn föddes. Vanliga trolovningar som slutade i äktenskap finns det däremot inga spår av om man nu inte talar om högadliga som skrev långa kontrakt på flera sidor som sedan bevarats i gods- eller släktarkiv.