Titel: Medborgerligt förtroende
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2011-03-16, 15:13
Innan 1864 års Strafflag blev man vanfrejdad - dvs. miste äran - om man begått nesliga brott. Det var emellertid svårt att säga vilka brott det var fråga om! För prästerna (men inte för domstolarna) var det ex. vis snatteri, eftersom man måste avlägga (enskild) skrift innan man fick begå nattvard även för ett sådant mindre brott. Anteckningen om vanfrejd följde också med hela livet; man kunde aldrig mer få ett rent prästbetyg.
I 1864 års Strafflag fanns inget utrymme för egna tolkningar utan där specificerades noga vad som skulle ge påföljden vanfrejd som i o. m. detta döptes om till förlust av medborgerligt förtroende; när den ådömda tiden gått fick det inte heller föras in i flyttbetyg etc. Men naturligtvis fanns det en och annan präst som tyckte det här namnbytet var meningslösa nymodigheter och därför höll kvar vid den gamla beteckningen (jfr. dagens städare - lokalvårdare - hygientekniker...).
Innebörden av mista äran och förlust av medborgerligt förtroende skilde sig inte åt; båda innebar att man med modernare språkbruk omyndigförklarades, dvs. man återfördes till den legala status man hade innan man blev myndig. Man kunde alltså inte rösta (i den mån man nu hade rösträtt), man kunde inte ingå avtal, inte gifta sig, inte ta statlig tjänst etc. (hade det varit idag hade man alltså inte heller kunnat köpa alkohol!).