Titel: Lejdebrev 1750-talet
Skrivet av: Anders Berg skrivet 2003-09-30, 23:36
I 1734 års lag finns en liknande text om lejdebrev i Missgärningsbalken 26:e kapitlet. Det jag var inne på, att fången skulle beredas inför straffets verkställande, behandlas i Straffbalken 3:e kapitlet. I paragraf 4 sägs dock: Är fånge gensträfvig och hårdnackad, och vil ej bereda sig til döden; gånge äntå domen til fullbordan. Ingen landsflykt med andra ord.
Något om valmöjlighet hittar jag inte i någon av dessa lagtexter från 1734. Ändå kunde sådant här tydligen hända:
Svea hovrätts beslut den 9/6 1768 blev detsamma, dömd till döden enligt rådstugurättens dom [i Västerås]. Skarprättaränkan satte sig emellertid emot dessa domar och sade ... där hon detta ej undergå vill ... Slutligen bestämdes av hovrätten att hon inom några veckor skulle förvisas ur landet samt att hon och den delaktiga hustrun Möller skulle vara ... förklarade fridlösa över hela riket och alla därtill liggande länder samt böta hel mans bot, 300 daler silvermynt ... (citat ur Ljungströms bok)
Om det förelåg något lejdebrev förtäljer inte historien. Anna Stina Brandt hade giftmördat sin man.