Titel: Dödsboägare i modern tid
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2011-06-13, 15:06
Sista dryga åren har beställning av dödsbodelägare från avlidna släktingars bouppteckningar varit ett viktigt instrument för mig för att identifiera åtminstone de barn som efterlevde (och sedan ger ju deras födelseorter uppslag att leta upp familjen där och då för att se om det fanns fler syskon osv). Kan vara fascinerande särskilt när någon dött barnlös och ärvts av syskon och i förekommande fall av avlidna syskons barn och rentav barnbarn i stället.
Det som förvånar mig är undantagen jag några gånger har upptäckt, som ger mig en del frågeställningar.
Jag har tolkat det som att efterlevande make/maka och/eller egna bröstarvingar är dödsboägare om sådana finns, och om icke, förälder/rar om de är i livet, och annars syskon, och annars avlidna syskons barn eller barnbarn och så vidare.
Men hur är det med laglotter när arvingarna är syskon och syskonbarn osv? Har alltid alla lagliga dödsbodelägare rätt till sin laglott, så att testamente alltid bara kan sprida halva kvarlåtenskapen?
En kvinna avlider barnlös i slutet av 80-talet och har testamenterat allt till en systerdotter och dennas fem barn gemensamt, och dessa sex anhöriga listas som dödsboägare. I bouppteckningen står dock också antecknat att Ingen ytterligare delägare hade anmält sig eller var eljest känd vid förrättningen. Men den avlidna hade åtskilliga fler avlidna syskon som hade barn, den ärvande systerdottern hade t o m en förvisso oäkta född men erkänd brorson som bar faderns efternamn och inte torde ha varit bortadopterad.
Jag väntar på hans fars bouppteckning (1950) för att kontrollera att han ärvde honom åtminstone. Fadern hade erkänt och var inskriven i födelseboken såpass tidigt att han också var det i SCB-utdraget och sonen bar alltså hans efternamn, så såpass sent som 1989 verkar det ju som att han även som oäkta ska ha varit berättigad även till istadarätt efter fadern om han ärvde honom?
Jag har också hittat en bouppteckning efter en 1873 född släkting som avled 1959, och i gifte med en 1916 avliden hustru hade två icke bortadopterade barn födda 1898 och 1900. Det är i varje fall inget antecknat i församlingsboken på den sida där mannen och hans barn var antecknade ända fram till de blir myndiga att några juridiska förhållanden i familjen skulle ha ändrats, och det borde det väl i allsin dar ha gjort? Det är t o m antecknat om sonen att han enligt utslag i Oskarshamns rådhusrätt 1923 är far till tjänarinnans son på rad 8 på samma sida, så det råder ju ingen brist på anteckningar i övrigt om legala förhållanden. Så långt har uppenbarligen båda syskonen vuxit upp som juridiska barn till sin far, men när han dör och boet skiftas är de inte med som arvingar i bouppteckningen!! (Sonsonen född 1922 är avliden, så jag kan väl nämna att vi talar om sidan 469 i Oskarshamns fs AIIa:3 om någon vill ta en egen titt).
Som dödsboägare angavs 1959 den avlidne Johan Ernst Bergströms enda levande syskon. Där fanns dessutom också betydligt fler avlidna syskons efterarvingar som borde haft lika stor rätt som den brodern, men jag förstår ju inte på vilken grund de äkta bröstarvingarna kan ha förbigåtts annat än genom rent förbiseende och okunskap om att de fanns.
Någon som kan sprida något ljus över dessa exempel? Kan det bara ha varit misstag eller kan det finnas förklaringar? Och om det är misstag så kan väl en bouppteckning inte bestridas hur långt efteråt som helst ändå?