NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 13 december, 2009
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 13 december, 2009
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2009-12-12, 10:04
Många kloka ord ovan, som jag givetvis håller med om.
Jag vill bara lyfta fram synpunkten att det bör snarast beslutas om likhet inför lagen, när det gäller publicering på internet jämfört med andra tryckfrihets- och yttrandefrihetslagar, eftersom det är innehållet som ska avgöra vad som är rätt och fel att publicera och inte den tekniska form som används.
Som läget är nu får du enligt Anbytarforums regler inte ens publicera de enklaste uppgifter om en levande person, inte ens med samtycke, inte ens sådant som publiceras offentligt på nätet och således bedömts som godkänt av Datainspektionen, till exempel de sidor som nämns ovan (www.birthday.se (http://www.birthday.se), www.ratsit.se, samt även www.upplysning.se (http://www.upplysning.se) och för övrigt www.hitta.se (http://www.hitta.se) som visar var du bor på karta och foto, www.eniro.se (http://www.eniro.se)). Du kan heller inte efterlysa någon som kan tänkas leva, vilket du kan göra på andra ställen på nätet och i alla andra media.
Man kan här däremot länka till dessa och andra sidor som nämner levande personer.
Personuppgifter lämnas ut på löpande band på internet i alla möjliga former idag, utan att det anmäls. Många betydligt mer kränkade än de tillåtna enkla personuppgifter i löpande text som nu är tillåtna. Men här på Anbytarforum råder ett säkerhetstänkande för en haltande häst och vagn-trafik, när resten av nätet redan annammat alla andra former av såväl tillåten som otillåten trafik. Detta är naturligtvis lugnast och säkrast och många gånger etiskt bättre, därför tillämpar jag detta tänkande på min egen hemsida med samtycke både för att lyda lagen, men också av respekt för de som nämns. Men det blir i praktiken som den lagstiftning som gällde från 1734-års lag in i modern tid. Finns det någon sådan lag kvar kanske?
Framförallt så haltar det när man här inte kan skriva text som vore helt okej i vilken annan tryckt tidskrift eller publikation som Förbundet ger ut som helst. Till exempel Släkthistoriskt Forum.
Till sist en fundering kring känsliga personuppgifter och tillgängllighet, som brukar vara huvudargumentet varför man inte ska publicera något här eller på internet överhuvudtaget (undantaget alla nättidningar och hemsidor med införskaffat publiceringstillstånd, som kan skriva samma saker som övriga media publicerar). Varför skaffar inte Anbytarforum eller åtminstone Rötter ett sådant?
I TV kan man på bästa sändningstid för hela svenska folket i programmet Vem tror du att du är? publicera uppgifter om mormor och morfars skilsmässa 1963 pga av hennes sinnessjukdom. DET är väl en bra bit ifrån publicering av enkla uppgifter på en egen släktforskarhemsida eller här på Anbytarforum. Någon mer än jag som reagerade på detta?
Vad hade hänt om man publicerat detta på samma sätt på sin hemsida? Vad hade hänt om man publicerat detta på samma sätt här? Vilket av ställena har mest tillgänglighet genomslagskraft? Nog för att jag är en god missionär för Anbytarforum, men inte har jag lyckats få mer än några av mina kollegor att någon gång gå in här, medan många av dem följer Vem tror du att du är?. Eller är Anbytarforum och övriga internet besökt av andra varelser än alla som tar del av alla andra media? Varför ha en lag och moral på nätet och en annan i övrigt? Det haltar.
För mig blir reglerna på nätet och även här att man silar mygg, medan resten av samhället redan släpper igenom kamelkaravanerna!
Alltså låt internet och även Anbytarforum lyda under samma lagar och regler som andra media som kan pröva vad som är juridiskt rätt och fel!
Fast helst med fortsatt stor respekt för individer och grupper. Man måste inte alls publicera vad som helst, bara för att det är tillåtet, här har vi ju redaktör och moderatorer som fortsatt kunde se till att det som publiceras hålls på en acceptabel nivå, men juridiskt måste det snarast bli en ny lagstiftning om detta, om man vill ha en lagstiftning som är likvärdig och som verkligen följs och som verkligen prövas i praktiken.
Ni som tycker att jag är galen, får i alla fall inte säga det här, utan får tala om det på andra tillåtna ställen på nätet eller i tryckt form eller i radio och TV! Det känns tryggt!
Däremot får ni som tur är i alla fall tycka att mina åsiker är galna! Där skiljer vi oss lyckligen från det genomkommersialiserade och politiskt kontrollerade diktatur-Kina som jag nyligen kom hem ifrån. Mycket sammansatt och inte enkelt. Eller som redaktören för gotländska tidskriften Haimdagar brukar uttrycka det: Varken varken eller eller både både och och!