Titel: När telefonen var ny
Skrivet av: Stig Geber skrivet 2005-10-31, 20:03
Elin!
På landet var det i första hand myndighetspersoner, handelsmän, läkare och välsituerade som skaffade telefon. Varje samhälle hade sin egen telefonstation med telefonist. Stationen var då placerad hemma hos telefonisten. Hon, det var vanligtvis en kvinna, kunde hålla reda på invånarna, bl.a. genom att lyssna på samtalen. Telefonnumren bestod av ort + nummer. Mina farföräldrar hade Gysinge 13 fram till början av 50-talet. De hade en mycket vacker telefon som hängde på väggen. Den var av lackerat trä med dekorationer. När man ringde från dessa telefoner vevade man på en vev och inväntade svar från telefonisten. Man fick då beställa vart man ville bli kopplad. När man pratat färdigt skulle man ringa av, dvs man vevade ett kort tag på veven så att telefonisten skulle veta att hon skulle koppla ned linjen. När vi ringde från Stockholm beställde vi Gysinge 13 och angav hur många perioder vi ville prata. Sedan fick man lägga på och vänta en stund medan samtalet kopplades upp. Sedan ringde det på ett speciellt sätt i telefonen så att man hörde att det var rikssamtal. När den beställda tiden hade gått ut kom telefonisten in och angav att tre perider var slut. Då fick man snabbt säga adjö och avsluta. Gjorde man inte detta snabbt nog debiterades en ny period. Det blev ibland en del torrprat för att fylla ut den beställda tiden.
I städerna blev de automatiska växlarna vanliga under trettiotalet. Då kom de svarta bakelittelefonerna med nummerskiva. Riktnumren kom inte förrän på 50-talet.