Titel: Vigselring
Skrivet av: Anna-Carin Betzén skrivet 2011-03-23, 19:49
På Antik & Auktions blogg står det att: Historiskt sett har ädla stenar av olika slag varit självklart för kungligheter och adel som vill visa sin position och makt. Gustav Vasas förlovningsring, till exempel, har en porträttbild inramad av ädla stenar. Att vigselringarna fick ett enklare utseende, inte sällan har de varit helt släta, beror på att det är den ring man alltid ska bära. Förlovningsringen kan man ta av sig. Under de senaste 150 åren har det i allmänhet varit vanligt med två släta ringar. Nu ser man allt oftare att kvinnans vigselring är mera påkostad. Det tror Christian Bolin kan bero på att man förväxlat traditionerna. - När diamantfyndigheterna upptäcktes i Sydafrika i mitten av 1800-talet ökade möjligheten för andra än kungligheter och adel att bära ädla stenar och bruket spred sig.
Förlovningsringar som är graverade eller mönstrade associerar jag med 1960-talet och framåt. Av vigsel- och förlovningsringarna jag sett i min släkt är det bara mina föräldrars som är mönstrade (tidigt 70-tal). Det finns även en f.d. förlovningsring i släkten, från en bruten förlovning på 20-talet. När förlovningen hade brutits lämnade de in ringen för att få den graverad på utsidan, för att den skulle bli en vanlig ring.
Ringen med bara ett namn i är nog en förlovningsring snarare än vigselring (vigselringar brukar ha två namn, åtminstone numera).