Titel: Telefonsvarar kultur
Skrivet av: Ted Rosvall skrivet 2006-05-03, 08:20
I Skåne eller Småland fanns det i början av seklet en adelsman med namnet Otto Tott. Han var en av de allra första som skaffade sig telefon, och fick då telefonnumret 111. Det svarade han alltid med, följt av för och efternamn, alltsammans på lokal dialekt. Den som ringde upp hörde därför följande i luren:
itt-itt-itt-ått-o-tått
I min barndom svarade vi alltid med telefonnumret, men när jag flyttade ut på landet och skaffade eget hus på en gård, började jag svara med gårdens namn: Enåsen. Det lät lite trevligt och aningen förnämt. Sedan jag blev förbundsordförande och allt fler söker mig, har jag dock övergått till att svara med för- och efternamn. Annars tror folk att de har kommit fel, och det blir en massa tröttsamma förklaringar om vad jag egentligen svarade och varför.