Titel: Egen bibel
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2008-05-03, 14:54
Lena-Maria,
Psalmbok = Katekes. Katekesen är tryckt i Psalmboken, det var bl.a. därför man hade en - precis som jag skriver om man orkar läsa hela mitt långa inlägg.
Man lärde sig inte nödvändigtvis att läsa i Lilla Katekesen. De skolmästare som var mycket vanliga innan folkskolan använde sig oftast av ABC-böcker. På de få ställen där man faktiskt lärde sig läsa hemma, kan Psalmboken naturligtvis mycket väl ha varit övningsbok men det var nog troligare att man började med en bön eller kanske en välkänd psalm. Katekesen ansågs i allmänhet för svår för barn på 8-9 år.
Vid konfirmationen skulle man inte helst kunna katekesen utantill - man skulle kunna den utantill. Det var det man förhördes om. Psalmboken var inte en vanlig konfirmationsgåva, den var en vanlig fästmansgåva. Det behövdes ju bara en Psalmbok i varje hushåll. Mycket långt in på 1800-talet var det vanligt att brudar på landsbygden inte hade brudbuketter utan istället bar de en Psalmbok, fint inlindad i något dyrbart kläde i handen. Den Psalmboken var fästmansgåvan.
Man hade inte religiösa böcker för att visa att man hade råd (möjligen hade man religiösa böcker för att visa vilket kristet hem det var), och inte för att skriva upp familjemedlemmar i (det är en anglosaxisk tradition); f.ö. var det ju få som kunde skriva innan 1850-talet. Man använde sina religiösa böcker. Bibeln var då jämförelsevis ointressant eftersom den stora tyngdpunkten i svenska kyrkan ligger på Nya Testamentet - och det var ju väl täckt i Psalmboken, i Arndt och i postillor.
Mot slutet av 1800-talet, början av 1900-talet blev det inte ovanligt med praktbiblar - illustrerade och fint inbundna - och de var verkligen bara til lyst och för att skryta med att man hade råd. Just i en sådan skrev också min farmor in alla familjemedlemmar: men då talar vi ca 1908.
Maria,
Ja, sin Bibel fick man allt skaffa och bekosta själv. Nu beror det ju lite grann på när på 1800-talet vi talar; är det i början så var det få hushåll som hade en Bibel, är det mot slutet så var det ovanligt att man inte hade en. Det fanns under andra halvan av 1800-talet särskilda välgörenhetsorganisationer som gav bort Biblar - kanske antecknade prästen att det här hushållet saknade Bibel och gärna ville ha en så att han kunde anmäla det till ett sådant här sällskap.