Titel: Egen bibel
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2008-05-02, 17:27
Om man ägde en bok var det inte Bibeln, det var Psalmboken. I alla fall från 1700-talet var det en mycket vanlig fästmansgåva. Psalmboken var mycket bättre än Bibeln: där stod vilken söndag det var (vilket hade betydelse för hur man skulle vara klädd och vilka sysslor som skulle utföras), där stod böner, Lilla Katekesen (så att man kunde öva inför husförhöret) etc.
Den absoluta favoritboken efter Psalmboken var Johann Arndts (1555-1621) Om den sanna kristendomen: den utkom i Sverige första gången 1647 (i översättning) och kom ut i ungefär 30 upplagor under 1700- och 1800-talen; allmänt kallades boken bara Arndt (som om han inte skrivit något mer). En annan vanlig bok var en postilla, alltså en bok med samlingar av predikningar.
Med Psalmboken, Arndt och en postilla klarade man sig långt; det var långtifrån alla som kunde komma till kyrkan på söndagarna (handikapp, sjukdom, för långt, någon måste vara hemma som eldvakt och barnvakt etc.), men med den här samlingen kunde man hålla en liten enskild andakt och känna sig styrkt.
Bibeln har däremot inte varit så vanlig; troligen var den dock vanligare i Norrland än i södra Sverige men det är min gissning. Personligen tror jag att prästerna inte alls uppmuntrade till ägande av Bibeln på 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Officiellt uppmuntrade kyrkan till bibelläsande, men rent praktiskt visste ju varenda präst att det gav upphov till en mängd frågor och åsikter som inte alls rymdes inom svenska kyrkan. Konventikelplakatet kom till just för att förhindra den här sortens funderingar.
Så när prästerna antecknat äger Bibel så har det då till mig skickat ett budskap av ungefär samma innebörd som när SÄPO antecknat socialist (vilket ju borde ha varit positivt under socialdemokratisk regering men egentligen betydde att man var lite väl röd i sina sympatier): den här får vi hålla ögonen på. Nej, det som uppmuntrades var just ägande och läsande av Psalmboken, Arndt och postillor, för där var allt redan färdigtolkat enligt den officiella synen.