Titel: Flyttning
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2010-03-25, 19:26
Utflyttningsbevisen var det åtminstone fram på 1870-talet ordning med, för det var de som låg till grund för att man kunde förflytta sig till nästa socken. Pigor och drängar måste alltid kunna visa att de var anställda, dvs. hade laga försvar (någon som var ansvarig för deras försörjning), annars kunde de bli tagna för lösdriveri vilket var brottsligt. När man sedan kom fram var det mindre noga med att omedelbart lämna in flyttbetyget, men det skedde oftast ganska snart eftersom man annars inte räknades som inflyttad vilket kunde vara besvärligt ibland.
Ordinarie flyttdag (utflyttning), den s.k fardagen, var fram till mitten av 1830-talet Mickelsmäss (dvs. 29 sep), därefter ändrades flyttdagen - på böndernas begäran - till 24 okt. Därpå följde slankeveckan, vilket var årets obetalda semester. Slankeveckan användes ofta för att hälsa på i föräldrahemmet, men naturligtvis också för att ta sig från en gård till en annan om man bytte anställning. Stannade man på sin gamla anställning hade man rätt att sova där, men husbondfolket höll den här veckan inte med mat om inte tjänstefolket arbetade (därav givetvis slankeveckan). Arbetade man däremot kunde det vankas en extra liten slant, eller något annat bevis på uppskattning.
Det fanns skjutshåll och gästgivaregårdar att övernatta i - och sov man t.ex. på höskullen så var det billigt eller t.o.m. gratis - eller så kunde man få övernatta på gårdar på vägen (större ställen hade oftast extra rum för sockenskräddaren och andra hantverkare). Inte Hilton precis, men man fick å andra sidan god kontakt med lokalbefolkningen, vilket ju kunde vara bra om man skulle bosätta sig där.