Titel: Förolyckad vid kolning
Skrivet av: Eva Ekeblad skrivet 2016-01-11, 14:42
Ingen vidare brandsäkerhet i kolarkojan heller. En ättling till mina anor i Hälsingland blev änka på följande vis: (Söderala EI:1 s. 5) år 1745 Bonden Erik Olofsson omkom vid kolmilan på ett vådeligt sätt därav han den 16 februari sentom aftonen efter natten mot måndagen under en hård sömn förorsakad av ett nyss åsamkat rus blev uti kåtan uppbränder av den eld som av spisen itändes och lade allt i aska på en kort stund. För den jäva(?) berättelsen och intyganden som gjordes av grannarna och dess tjänstedräng om den avlidnes rusiga och själafarliga tillstånd reste(?) till kolmilan och lade sig strax att sova blev av närmsta anhöriga samrått och beviljat att dess kvarblivne och avbrände bål(?) begravdes utan vanlig likceremoni och klockors rörande, samt jordfästes utan den brukliga likbönens uppläsande utav handboken. Eljest var han icke obekant för den som nog tidigt överplägade sig av starka drycker, varav ofta ett oskickeligt väsende förövades. För (???) och en ond bråd död bevare oss milde Herre Gud!! PS: Jag hittade denna tråd när jag letade efter någon liknande samling av dödsfall vid trädfällning - något som ofta verkar ha gett anledning till utförliga beskrivningar i dödboken.