NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2009-02-11
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2009-02-11
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2009-02-11, 10:52
Jo, visst är stamboken en personhistorisk källa bland andra och den har sitt värde under sina givna förutsättningar. Det är lätt hänt i en diskussion om källor eller fakta och deras uttolkning att resonemanget polariseras; den ene betonar potentialen och fördelarna, den andre faller in lite i en roll som djävulens advokat genom att snarare poängtera risker och svagheter. Kanske mänskligt, om än inte alltid så konstruktivt i sak.
Det där med en definierad värdegrund skrev jag lite om i en artikel om källkritik i Släktforskarnas årsbok 1998, s. 23-24. Det man inte kan mäta kan man inte heller kontrollera, brukar det sägas när det gäller processtyrning inom företag. (Jag var i flera år ägare av en av 'mitt' företags utvecklingsprocesser.) I diskussioner som involverar källkritik saknas ofta någon form av definition av vilka mått som används och vilka mätbara mål man har. Därför kan alla hålla med i princip om källkritikens betydelse och funktion men protestera upprört när någon har försökt tillämpa de nobla principerna på ett specifikt fall och därigenom fått ett visst resultat. Det är alltid i själva tillämpningen av en princip som dess styrka och svaghet framgår. Kan man inte konkretisera vad de källkritiska principerna innebär i specifika fall, alltså reducera det hela till i stort sett en punktlista med konkreta bedömningar, är de inte mycket värda. Den första gång jag försökte tillämpa min hemsnickrade värdegrund mer stringent var när jag skrev en artikel om Johan Bures genealogi över Bureätten 1996. Det var lite plågsamt, eftersom jag märkte att jag tvingades dra slutsatser som jag inte tänkt mig - och ibland helst inte ville ha med. När det första utkastet var klart såg jag till min förvåning att resultatet blev helt annat än jag tänkt mig när jag började skriva. Nåväl, det här ligger utanför ämnet.
Med risk för att jag missuppfattat vad som diskuterats tidigare skulle jag vilja ge en försiktig synpunt rörande Margareta Eriksdotter. I Prytz likpredikan över biskopinnan Enander anges att hennes mormor Margareta var dotter till en förnämlig kyrkoherde. Det har nog redan sagts i en annan relaterad diskussion att likpredikan lästes upp i kyrkan i närvaro av släkt och övriga, så åtminstone de senaste släktleden - som kanske många av de närvarande var informerade om - borde ha varit korrekta. Då det gäller titulaturen så har man pippi under stormaktstiden på börds- och ståndsprivilegier och vilka förmåner och värdigheter vissa sociala ställningar medförde. Titlarna, som oftast betecknar yrke, börd eller civilstånd, består vanligen av två komponenter: en prisande och en konkret, om jag får kalla dem så. Exempelvis: höglovlige herr justitiarien, där justitiarien är den konkreta komponenten, eller dygderika jungfrun, där jungfrun utvisar att det rör sig om en ogift kvinna i lite finare kretsar. Ofta är den prisande komponenten bara ett tomt epitet utan informationsvärde som gjorde det hela lite vackrare. (Ett exempel på att det emellertid någon gång kan finnas ett informationsvärde även i den prisande komponenten är ju det 'dygderika' jag anförde ovan, vilket kan tolkas som att det inte fanns någon kännedom om att vederbörande inte haft något sexuellt umgänge med någon.) Titlar och epitet var viktiga och man hänvisade till folk genom att använda deras högsta titel. Det vill säga: om Margareta Eriksdotters far anges ha varit en förnämlig kyrkoherde (där 'förnämlig' är luftpastejen, så att säga) är det inte troligt att han varit prost. Jag är övertygad om att det hade uppfattas som nedvärderande att inför släkten benämna honom med en lägre status än han hade, särskilt i en likpredikan från denna tid som till sin natur helst ägnar sig åt lovprisningar och förhöjande av den avlidnes ära. (Ett exempel: Om en torpare något år haft tillfälle att bruka ett hemman vill hans barn hellre titulera sig f.d. bondson/-dotter än torparson/-dotter. Man kan jämföra med att eftervärlden antagligen inte i första hand kommer att tala om riksdagsledamot Reinfeldt utan statsminister Reinfeldt, även om han varit riksdagsledamot längre än han varit statsminister.) I sökandet efter en herr Erik borde därför prostar och andra högre kyrkomän uteslutas.
Hade Margareta varit dotter till Erik XIV tror jag personligen att det hade framhållits i likpredikan. Kungligheter och deras sexuella snedsteg bedömdes efter annan måttstock. De kungliga bastarderna togs väl om hand, fick goda giften och flera ingick i den svenska adeln, där de i sina stamträd stolt uppvisade sin kungliga härkomst. Men jag ska tillstå att det för mig är en ren trosfråga.