NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2009-02-11
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2009-02-11
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2009-02-10, 20:25
Jag har inte följt diskussionen om Margareta Eriksdotter tillräckligt för att veta om det finns några belägg som visar vad som är orsak och verkan, om uppgiften om Erik XIV hos Palmskiöld (A) och kyrkboken (B) är ättlingar till samma källa (C) eller om den ena på något sätt är lånat från den andra (A från B eller vice versa). Att en uppgift finns på två ställen innebär förstås inte att den därmed blir dubbelt så säker, det är vi båda överens om. (En felaktig uppgift om att jag är en ytterst charmerande person blir inte mer trovärdig därför att andra som inte känner mig upprepar det påståendet.) Textkritik handlar ju mycket om att identifiera beroenden mellan uppgifter, samstämmiga eller avvikande, men här saknar vi väl underlag för att göra en sådan analys, med tanke på att kyrkboken är förkommen?
Jag har sysslat mycket med Norrala socken i Hälsingland under många år, så det är naturligt att jag gör kopplingar till den forskningen. I den äldsta ministerialboken finns kompletterande anteckningar och kommentarer som en senare kyrkoherde lagt till ett halvsekel senare, vilket den karakteristiska handstilen röjer. I kyrkoräkenskaperna har likaså flera präster långt senare lagt till uppgifter rörande tidigare inventarier och prästers tjänstgöring inom pastoratet, och också där är det handstilarna som avslöjar interpoleringarna. Hade dessa uppgifter bara bara existerat i avskrift hade det varit näst intill omöjligt att påvisa att det dels rör sig om senare tillägg och justeringar, dels vem som var ansvarig för dem, dels när de gjordes.
Du frågar om min åsikt om indiciekedjor. Jag menar att resonemang utifrån indicier blir lätt fråga om korthus när man staplar indicier på varandra. Ordet återgår på det latinska 'indicium' som betyder just bevis, alltså rätt konkret. I svenskan har betydelsen så småningom försvagats till att mer beteckna ett tecken på att något är troligt eller har karaktären av att vara likt sanningen. Enligt min erfarenhet är den stora svårigheten att enas om en gemensam värdegrund för bedömningen av vad som ska betecknas som troligt. Det som en person uppfattar som möjligt och hypotetiskt ses av en annan som sannolikt (som likt sanningen), utan att de fördenskull behöver ha uppfattat saken olika; det blir snarare en semantisk fråga. Ett indicium som har 50 procents likhet med sanningen - om man nu kunde göra en sådan avgränsning - och som i sin tur är beroende av ett indicium som i sin tur har 50 procents likhet med sanningen resulterar inte i ett kombinerat indicium som har 100 procents likhet med sanningen, det är vi alla överens om. För egen del gjorde jag för många år sedan ett eget ramverk, en slags bestämning (naturligtvis rätt diffus i kanterna) av vad jag skulle kunna kalla möjligt (svag, hypotetisk, utan källstöd), troligt (har mer stöd än motsatsen) och sannolikt (ungefär 'mycket troligt') utifrån olika fall och scenerier jag råkat ut för i min egen forskning. Alltså: uppfyller den här uppgiften i en given situation vissa kriterier hör den till en viss kategori. Kan jag inte göra den bedömningen - därför att jag inser eller misstänker att jag vet för lite - klassificerar jag den som enbart möjlig och brukar då avstå från att föra in det i resonemanget mer än som en fotnot, på sin höjd. Det blir lite grann som att ställa sig själv inför domstol och argumentera för en sak. Och på samma sätt innebär det att man ständigt måste omvärdera sina slutsatser. När jag presenterar mina forskningar i tryck begränsar jag mig inte till just dessa tre uttryck, men de ligger i bakhuvudet hela tiden. Det är ju ingen garant för att man eliminerar felaktiga slutsatser, men det funkar som ett rätt bra såll. Kanske beror en del av frustrationen i diskussionerna här på att vi utgår från olika semantiska bilder.
Jag tror att stamböcker kan vara en lite förrädisk källa. Ibland återspeglar de mer vilka ägaren ville stå på god fot med (ungerfär som fadderskapsnotiserna ibland mer visar vilka föräldrarna ville ha kontakter med än vilka de faktiskt umgicks med). När jag gick i småskolan gick var och varann - inte bara flickorna - med poesiböcker ett år, och det gällde att få den som var populärast att skriva en vers i sin egen poesibok. Men jag tror inte att det skulle vara tillräckligt för att göra en analys av vederbörandes sociala nätverk. Om någon plötsligt räcker fram en bok och ber om en kommentar så skriver nog en artig person in något vänligt. Stamböcker är lite grann som min kamera: den åker fram på semestern eller vid större händelser. Skulle kungen råka gå förbi så skulle han nog bli avfotograferad. Jag är rätt säker på att om någon skulle få för sig att bedöma mitt liv utifrån mina fotografier finge man en rätt sned bild av vem jag var, min enastående (hmm...) betydelse eller vem jag umgicks med.
Det här besvarar inte din fråga, men jag tycker att resonemanget som sådant är intressant.