NULL
Skriv ut sidan - Begravning i stillhet / tysthet
Anbytarforum
Titel: Begravning i stillhet / tysthet
Skrivet av: Irma Ridbäck skrivet 2004-05-20, 09:14
Om man inte kunde få fram på vilket sätt personen hade hamnat i ån (om han blivit knuffad i ån, ramlat ner i ån eller hoppat själv/begått självmord) så fanns ju osäkerheten kvar. Hade han tagit sitt liv? För att begravas i vigd jord måste säkerhet råda om hur döden inträtt. Den som gått i förväg fick inte begravas i vigd jord, utan enligt 1734 års lag skulle skarprättaren föra liket till skogs och gräva ner i jorden. Texten fanns i missgärningsbalken och ändrades 1884. På 1840-talet ändrades praxis så att det blev tillåtet att begrava inom kyrkogården men självspillingar fick ligga på norr. Den delen på kyrkogården hade i större delen av Europa en lägre status. Begravningen skedde i tysthet, utan klockringning, efter solnedgången och endast med de nödvändiga personerna närvarande. Om begravningen fick ske på kyrkogården tog man ofta kistan över muren i norr, där några trappsteg fanns inmurade för ändamålet. Läs gärna mera i Louise Hagberg, När döden gästar. (1937), ur kapitlen Ligga på norr (s. 492-496) och Neslig begravning och begravning i stillhet (s. 499-505).