Titel: Begravningssed
Skrivet av: Göran Stenberg skrivet 2011-08-17, 22:19
Sedan skulle man inte som vid en vigselprocession stå halvt vänd mot de intågande och s a s hälsa dem genom sin kroppshållning utan det inpräntades att man skulle se rakt fram mot altaret som vid en vanlig ståpsalm. De intågandes kransar och andra blomster lades ned av resp anhöriga sedan kistan ställts på plats och togs sedan upp av dem igen - efter en bjudande gest av kyrkvaktmästaren - inför avtåget till begravningplatsen. Mötande biltrafik stannade på vägen där tåget gick fram men detta bruk upphörde efterhand. Dock korsar man aldrig ett begravningståg.
Betr Uppland på 1920-talet kan jag inte tänka mig annat än att man bar fram kistan i procession enl ovan, d v s i den mån man alls hade jordfästningen i kyrkorummet. Många jordfästes direkt i samband med gravsättningen på kyrkogården.