Titel: Missbildade barn
Skrivet av: Bernt Bergkvist (Swetrot) skrivet 2005-12-27, 19:35
Hej Ulrika!
Man skall vara medveten om att det inte är så många decennier sedan som många svårt handikappade barn inte kunde räddas till livet alls. Bara det senaste decenniet har fortskridandet i graviditeten för när det är tillåtet att göra en abort, och när det går att rädda för tidigt födda barn nästan flytit ihop. Teknisk utrustning, mediciner och utvecklade träningsprogram har gjort det möjligt att ganska så långt rehabilitera relativt svårt handikappade barn.
Om vi då drar tillbaka klockan 100 år eller för den delen 300 år, det har liten betydelse i det här sammanhanget, så måste man dock acceptera att det var väldigt ovanligt att svårt missbildade barn överlevde. Minsta lilla nedsatthet i immunförsvaret ledde ofta till den obevekliga döden. Ett bra mått på hur liten marginalen var då är barnsjukdomarna. De var ofta dödliga då, eftersom kosten man åt och övriga levnadsbetingelser inte gav utrymme för kroppen att bygga upp marginaler mot sjukdomar. Vitaminer, mineraler och kostcirkeln var okända begrepp. Det är min bestämda åsikt att när brödet i torparstugorna tröt, så var det inte det handikappade barnet som fick den sista brödkanten att knapra på.
Trots detta så ser man ofta i kyrkoböckerna begrepp som krympling som sattes som gemensamt begrepp för människor med missbildade kroppdelar eller saknade lemmar. Det var inte så ovanligt alls, eftersom även rätt så beskedliga skador i en värld som inte visste vad antibiotika var, kunde leda till amputation. Därtill kom de krigsskadade, som fram till 1809 fanns i stora antal i Sverige.
Det är min bestämda åsikt att dessa människor behandlades som vem som helst, och att man i samhället bemödade sig för att ge dem en plats där. De fick säkert höra ett och annat glåpord om sitt handikapp och tråkades ibland, precis som idag, men de fanns i samhället och läser man husförhörslängderna finner man dem ofta som innehavare av enklare arbeten. Lågt avlönade, men icke desto mindre arbetande.
Eftersom du Ulrika ofta har frågor om hur människor och samhälle fungerade förr så vill jag ge dig ett par tips för inhämtande av kunskaper: Leta gärna rätt på en dödbok där prästen skrivit personliga små dödsrunor över den avlidne. Det tycker jag är mycket värdefullt för att bilda mig en uppfattning om människorna och hur deras liv avspeglades för eftervärlden. Läs också gärna domböcker. De är en outsinlig källa till att lära mer om det samhälle som fanns då, hur man resonerade, hur man värderade olika händelser och hur människor bemöttes.