Titel: Kyrktagning
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2004-01-27, 21:44
Ur Nordisk Familjebok 1 upplagan:
Kyrkotagning 1. kyrkogång kallas den kyrkliga ceremoni, genom hvilken en qvinna, som födt barn, åter inträder i utöfningen af sina rättigheter såsom församlingsmedlem. Ceremonien består deri att presten öfver qyinnan läser en bön efter handbokens formulär, olika för gifta och ogifta qvinnor, hvilket ursprungligen skedde och egentligen ännu skulle ske i kyrkan inför församlingen straxt före den allmänna gudstjenstens början. Af detta bruk kommer sjelfva namnet, hvilket betyder, att qvinnan åter intages i kyrkan (eller åter går upp i kyrkan). På landsbygden fortfar ännu på många ställen det gamla bruket, på andra ställen åter sker kyrkotagningen i hemmet, i prostgården eller i sakristian omedelbart före det nyfödda barnets dop. Detta är i städerna det vanliga. .- Kyrkotagningen har gamla anor. Dess ursprung har man antagligen att söka i ett gammaltestamentligt bruk enl. 3 Moseb. 12 kap. Der påbjudes, att qvinna, som födt gossebarn, i 40 dagar och qvinna, som födt flickebarn, i 80 dagar skall vistas hemma, men efter dessa reningsdagars slut uppträda i templet, frambärande reningsoffer. Gamla testamentet, som ville uppfostra till kännedom om synden, stämplade barnsbörden såsom en qvinnan orenande tilldragelse. I den kristna kyrkan fortlefde denna åskådning bland menigheten trots aposteln Paulus' ord om den kristna qvinnan i Tim. 2:15. Den kristna kyrkans lärare ansågo, att en barnaföderska borde för sin helsas skull hålla sig hemma i 6 veckor (= omkr. 40 dagar i enlighet med den gammaltestamentliga stadgan) och derefter träda upp i templet för att tacka Gud. Detta blef bruk inom kyrkan och upphofvet till den s. k. kyrkotagningen. Redan påfven Innocentius III (1198-1216) ansåg emellertid, att tiden kunde förkortas. Yid reformationens införande bibehölls det gamla bruket. I den första svenska protestantiska kyrkohandboken (af 1529) förekom t. o. m. ännu det katolska stadgandet att qvinnan vid tillfället skulle bära ljus i händerna och medföra offer, hvilket allt tillföll presten. Detta bruk afskaffades af Upsala möte 1593. - I vår nu gällande kyrkolag af 1686 qvar-står i den ursprungliga texten stadgandet om de sex veckorna, men enl. k. förordn, af d. 30 Okt. 1866 tillätes kyrkogång efter 4 veckor eller ännu tidigare. Yägrar en qvinna att låta kyrko-taga sig, kan detta enl. ett k. bref af d. 21 Sept. 1850 till ingenting annat föranleda, än att den vägrande af vederbörande presterskap medelst tjenliga föreställningar tillhålles att iakttaga hvad kristlig sed och god ordning fordrar. .- I praxis öfverlåtes dock numera ej sällan åt qvinnan att sjelf bestämma om hon vill kyrkotagas eller icke. j. p.